Vår snälle, fine Bengt Andersson har lämnat oss den andra februari, 10 dagar före sin 87-årsdag. 
Han växte upp på familjens bondgård i Hökmark som son till Edvin och Alma och lillebror till Astrid. 
Bengt kände nog ganska tidigt att han ville göra något annat i livet än att vara bonde, så han lämnade hemmet vid 14 års ålder för att studera. Så småningom blev han färdig ingenjör och arbetade som det i hela sitt arbetsliv. Den största delen av tiden arbetade han med gruvor och smältverk åt Boliden, både i Boliden, på Rönnskär och åt Boliden Contech.
På dans i Luleå träffade han Bodenflickan Margareta. De gifte sig 1966 och paret bosatte sig i Skellefteå. 1968 föddes sonen Kent och 1972 blev familjen fulltalig då dottern Helena föddes. Med tiden blev det också fem barnbarn. 
Bengt tyckte om sport och friluftsliv. Allt från fjällvandring, utförsåkning och vindsurfing till folkdans, buggkurser och luftgevärsskytte. Han engagerade sig också i barnens olika sporter, skjutsade till träningar, hejade på vid alla tävlingar och hjälpte också till själv som tränare och funktionär.
Han hade ett stort intresse för teknik och vetenskap. Han omfamnade ny teknik och var bland de första att skaffa både videoapparat och dator. Han var också en fixare av stora mått och gav sig i kast med allt ifrån krånglande bilar till läckande kranar till altanbyggen och båtbyggen. Detta långt innan man kunde ta hjälp av internet och YouTube för att lista ut hur man skulle göra. Inget problem var för stort och hans tålamod var oändligt. Han blev aldrig frustrerad och arg, även om det inte gick som han ville. Han tog bara en paus och funderade lite och sedan lyckades han oftast hitta en lösning. 

Bengt tyckte också om att resa, både i jobbet och på fritiden. Många blev resorna tillsammans med Margareta, och efter pensionen blev det åtminstone ett par utlandsresor varje vinter. Thailand var ett favoritresmål dit de återvände flera gånger. På sommaren tillbringade han och Margareta den mesta tiden i sommarstugan utanför Boden, där han, då han inte fixade saker, även kunde sitta och njuta i en solstol då solen tittade fram. 
Som person var Bengt mycket snäll och tolerant. Man hörde honom aldrig brusa upp eller säga ett ont ord om någon annan. 
Tyvärr drabbades han av Alzheimers sjukdom som successivt tog ifrån honom hans tekniska intresse och kunnande, men han behöll ända fram till slutet sin godmodighet och milda sinnelag.