Barbro Sundman, Bureå, har somnat in en kort tid före sin 87 årsdag. Hon sörjs av sin make Egil, syskon, barnbarn, en stor släkt och av oss, hennes barn.
Barbro föddes i Ljusvattnet som det tredje av sju barn till Olga och Karl Burén i Ljusvattnet, Burträsk församling. Där tillbringade Barbro sin barndom och de sju första skolåren. Barbro hade lätt att ta till sig nya kunskaper och läste redan som fyraåring.
Barbro uppmuntrades att påbörja realskolan med start i klass två. Men familjens ekonomi gjorde det inte möjligt Vid 17 års ålder började Barbro istället läsa vid Solviks folkhögskola. Efter två års studier examinerades Barbro för Realexamen i Piteå, en examen som normalt fordrade fyra års arbete. Därefter tog Umeå handelsgymnasium vid. Innan studierna avslutats rekryterades Barbro till Bure AB. Barbro kom där som chef för skeppningsavdelningen att ansvara för koordinering av Bure AB:s export av pappersmassa och sågat virke. Under tiden på kontoret lärde Barbro känna en trevlig kollega, Egil Sundman, som kom att bli hennes make under 60 år och vår pappa.
Anställningen vid Bure AB innefattade oregelbundna arbetstider, vilket tillsammans med tidens brist på uppmuntran av kvinnors professionella utveckling bidrog till att Barbro slutade sin anställning två år efter första barnets födelse.
Efter barnen börjat skolan ansvarade Barbro för bokföring och redovisning åt flera mindre Bureå-företag. Hon undervisade därtill i maskinskrivning, stenograferade vid behov, vävde, stickade, virkade och sydde samt fann glädje i läsning, inte minst av romaner och engelska deckare.
I trädgården intill Bureälven odlades hallon, jordgubbar, morötter, potatis, rödbetor och tomater som kokades, syltades och avnjöts under en stor del av året. Som pensionär och under de sista åren, återvände Barbro till intresset för logiska pussel och matematiskt inriktade spel. In i det sista, svårt märkt av sjukdom, löste Barbro de mest avancerade Sudoku-pussel bokhandeln kunde uppbringa.
Barbro var mångfaldigt och rikt begåvad, mer än hon själv förstod. Många timmar ägnades åt att hjälpa barn med läxor och senare åt läsning av uppsatser i vardande. Hon uppmuntrade oss på så många sätt. Hennes finurliga humor och orubbliga kärlek präglade vår vardag och våra liv. Hon kom från Ljusvattnet och blev vårt ljus.
Per och Ingrid