Mamma föddes i Mattila, en by 3 km norr om Haparanda. Hon var det yngsta barnet i en skara av sju och stod särskilt nära systrarna Maj och Karin. Fadern Emil Segerlund var tulltjänsteman, medan modern Nanny tog hand om hem och kor. Mamma hyste särskild stor respekt för sin egen mor, som var urtypen för gästfrihet.
Efter realskolan i Haparanda, sökte sig mamma till läraryrket. Hon kom in på skolkökslärarinneseminariet i Umeå. Där träffade hon Eskil Boström, en lång och stilig ung man från Ådalen, som själv studerade till ämneslärare. De fattade tycke för varandra och gifte sig i Haparanda en blid januaridag 1956.
De bosatte sig och började som lärare i Sangis, Haparanda, där Mats blev ett kärt tillskott 1959. Flyttlasset gick till Skellefteå 1960 närmare pappas föräldrar och till en villa på Bölevägen. Som hem- och barnkunskapslärare på Sörböleskolan hade mamma många glada minnen från kollegor såväl som elever. Hon stannade där ända fram till sin pension 1997.
Barbro och Eskil ritade och byggde en villa på Brinkvägen, Sunnanå, några år efter det att Hans föddes 1969. Mamma odlade där sina intressen inom heminredning, textilarbete och trädgårdsskötsel. Förutom besök till släkten, tog våra resor oss med husvagn till Nordens alla hörn. Som sin egen mor, var mamma en enastående arbetsmyra. Hon lyckades inte bara skapa ett vackert hem, utan jobbade nästan heltid och fullgjorde sina olika familjeroller briljant. Hon var också idrottsmamma som flitig deltagare vid sönernas längdskidåkningstävlingar. Intresset för växter, som ärvts av bägge sönerna, fick hon chans att utveckla i inventeringen till Norrbottens flora 2010.
Mamma valde att leva ensam under sina 35 sista år, efter pappas alltför tidiga bortgång i cancer 1989. Hon idkade ett rikt socialt liv och reste både självständigt och på senare år allt oftare med Hans och Matthew, som hon besökte dussintals gånger i deras hem i England och Frankrike. Hon överlevde de allra flesta av sina vänner och syskon och var därför särskilt tacksam för närheten till Mats och Anna i Umeå. Hon var en kär farmor till Emil och Fanny.
Mamma drabbades av en smygande demens och levde sitt sista år på äldreboendet på Klockarhöjden, där hon somnade lugnt in, väl omhändertagen av personalen. Trots sin sjukdom behöll hon sin enastående personlighet - ett glatt lynne och klara uppfattningar - ända till slutet.
Hon lämnar efter sig minnet av sin enastående energi, omtänksamhet mot nära och kära samt kärlek till make och familj.
