Astrid Teresia Jonsson

Vår älskade mormor, Astrid Teresia Jonsson, som med sin positiva inställning till livet har varit en förebild för oss, är nu tillsammans med morfar igen. Astrid Burman föddes 25 april, 1918 i Bonäs i en familj med 6 barn. Hon gifte sig med Folke Jonsson och tillsammans tog de över gården i Innansjön 1945. Där föddes döttrarna Marion och Bodil.

Mormor var familjens allkonstnär. Hon gjorde vacker näver- och rotkonst, målade tavlor, handarbetade, bakade och lagade mat. Egna pengar ville hon också tjäna och arbetade som sömmerska och for ut med mopeden som hemsamarit. Mormor var alltid i farten i ett högt tempo och det var aldrig tråkigt. 

I hennes hem var man alltid välkommen och hennes förmåga att skapa feststämning och samtidigt bara finnas i det enkla gav trygghet och tillit. Mormor mötte oss barnbarn, och senare också barnbarnsbarn, med värme, nyfikenhet, lek och humor. Hon lärde oss om livet samtidigt som hon nyfiket utforskande nutiden med oss och var alltid steget före i att utforska det senaste. 

Vi fick följa med henne för att kalla in korna och ta hand om sommarkalven, sitta på myren och mumsa “snåttren”, baka saffransbullar och knäck, gunga i gungstolen och ta ”karra” ur silverskålen, sitta i kökssoffan och äta de godaste kroppkakorna efter att vi åkt skidor på lägdan. Minnena är många. 

Mormor och morfar lämnade gården 1998 och flyttade till Björnåkersgatan i Burträsk. Där har hon förgyllt tillvaron för både grannar och personal. Alltid välkomnande, alltid lika nyfiken, frågat och tittat på kartor för att uppleva världen genom dem hon träffade. Hon var alltid upptagen med olika aktiviteter och umgängen. 

Att röra på sig och att vara ute tyckte hon om. Även om det blev svårare med åren, fortsatte hon att äta sommarfrukost ute, promenera och delta i gymnastik och utflykter. Vi är många som sett denna chica dam susa ner för backen på den lila faran eller sparken med handväskan på styret och schaletten fladdrandes om halsen...

Som Astrid själv sa – hon har haft 104 lyckliga år – och vi delar oändligt många fina minnen med henne.

Hon saknas. Vår förebild. Vår Mormor. 

Barnbarnen