Kirurgen, klinikchefen och världsmedborgaren Arne Kjellgren, Skellefteå, har avlidit i en ålder av 97 år. Han efterlämnar barnen Anna-Klara, Carl, Björn och Petter med familjer. Arne föddes i Flisby, växte upp i Tranås, och studerade medicin i Lund där han träffade sin livskamrat Karin. Efter utbildning i kirurgi i Skellefteå, och lasarettsläkarutbildning i Göteborg, blev han trogen Skellefteå och norra Västerbotten till sin pensionering 1991. 

Arne var en annorlunda kirurg, och före sin tid. Tekniskt sett mycket skicklig och med en bredd i sitt kunnande som få. Ändå var det människan bakom sjukdomen som intresserade honom mest. Han levde upp till devisen: Ibland bota, ofta lindra, alltid trösta, och utbildade oss kirurger i den andan.

Finsnickrandet med barn-, hand- och plastikkirurgi intresserade honom särskilt, men han tog sig an alla utmaningar som det innebar att leda och utveckla kirurgin. När jag arbetade första gången 1976 i Skellefteå blev jag mycket imponerad över bredden och skickligheten. Den kirurgiska vård som Skellefteborna erbjöds på 70- och 80 talen var i absoluta toppen, även i jämförelse med betydligt större svenska sjukhus. Eftersom Arne ansvarade för barnkirurgin finns det sannolikt än idag många Skelleftebor som minns hans värme och skicklighet.

Efter pensioneringen från tjänsten i Skellefteå inledde Arne en 18 år lång karriär vid missionssjukhuset Ndolage i Tanzania. Det var en dröm sedan ungdomen att få arbeta i Afrika. Där kom hans kirurgiska skicklighet och bredd till stor nytta. Att säga att han var uppskattad vore en underdrift. I en festlig avskedsceremoni vid 83 års ålder kröntes han symboliskt till kung av Hayafolket, med leopardskinn och spjut, en ultimat hedersbetygelse. Under hela denna tid hade Arne ett stort stöd från församlingar i Norra Västerbotten, särskilt Sankt Olovs församling. Man samlade in stora summor kollekt till ”Poor patients’ fund”, som gjorde det möjligt att hjälpa alla patienter, inte bara de som kunde betala.

Hans livskamrat Karin följde med till Tanzania, men sedan drabbades hon tragiskt av ALS och gick bort i förtid. De paddlade i omgångar runt Sveriges kust från Haparanda till Göteborg. De brann båda för att värna naturen mot hoten från koldioxid och kärnkraft, och att värna framtiden.

Alla vi som tagit del av hans yrkeskunnande, försökt att verka i hans fotspår, och följa hans etiska kompass, riktar ett varmt tack för hans vägledning. Saknaden är stor. 

Martin Björck, numera professor i kärlkirurgi, Uppsala