Fredag eftermiddag den 29/11 somnade pappa in, 91 år gammal, omgiven av maka, barn och barnbarn. Pappa är uppvuxen i Ulriksberg, Myrheden, näst äldst i en syskonskara på nio barn. Efter sex år i grundskola påbörjades arbetslivet. Tillsammans med far och bröder arbetade han med timmerhuggning i skogen. Ett hårt och strävsamt arbete men också grunden för en fin gemenskap. Kontakten med syskonen har alltid varit viktig och samtalen dem emellan har varit många. Jargongen har ofta varit retsam och bus vanligt förekommande men alltid med glimten i ögat.
Pappa och mamma gifte sig 1964 och fick oss två barn, Åke och Kristina. De första åren var de bosatta i Luleå, där pappa arbetade på Järnverket. I juni 1966 gick flyttlasset till Byske, där de sedan också byggde hus. Pappa drev, under många år, sågverket i Byske tillsammans med sin svärfar samtidigt som han fortsatte att arbeta i skogen och köra traktor. De sista åren innan pensionering arbetade han på Gullringshus.
Att vistas ute i skog och mark har alltid legat pappa varmt om hjärtat. Få saker smakar bättre än uppstekt palt eller pannkaka och fläsk uppe på fjället eller ute i skogen. Med ett sällsamt lugn har han tagit sig an de strapatser han hamnat i oavsett om det handlat om skogsmaskiner som fastnat på någon myr eller den gången timmervagnen gick sönder och han omringades av timmerstockar som åkte in i förarhytten.
Strax innan pensioneringen hittade pappa och mamma sitt smultronställe i Östanbäck och sommarstugan de byggde kom att bli en samlingspunkt för hela familjen. Det var också där pappa trivdes som allra bäst, med barn, barnbarn och barnbarnsbarn runt sig. Många är de tillfällen då vi samlats och fått njuta av god mat tillsammans med historier från förr. Om livet i en skogskoja, timmerkörning med häst och vagn, vådliga motorcykelturer i alla väder eller hur pappa tillsammans med sina bröder i fotbollslaget Uvarna ibland behövde cykla flera mil till en bortamatch.
Tidiga mornar sågs pappa och mamma ofta sittande utanför stugan med en kopp kaffe i handen, läsandes Norran. Även denna sommar, fast sjukdom började ta ut sin rätt, fick vi några härliga veckor tillsammans i stugan. Ett och annat dopp i havet blev det också och pappa var, inte sällan, den som doppade sig först.
Pappa var en otroligt godmodig och godhjärtad person, som inte så mycket i ord som i handling, visade sin kärlek till oss alla. Saknaden är stor men vi är så tacksamma för alla fina minnen vi har kvar.
Familjen