Tidigt på tisdagmorgonen 16 juli somnade vår älskade mamma in på Linagårdens omsorgsboende. Hon blev 87 år.
Annie föddes i Gunsmark, var dotter till Naima och John Palm och yngst i en syskonskara på sex.
Hon tillhörde en generation som tidigt började arbeta och göra rätt för sig. Den inställningen präglade henne också genom livet. Som ung arbetade hon på sjukstugan i Robertsfors. Där lärde hon känna kompisen Essel och det blev starten på en livslång vänskap. Tillsammans med storasyster Nanna åkte hon också till Sälen för att arbeta som kokerska.
1957 började hon som barnflicka i Önnesmark. Där träffade hon vår pappa Henry som precis tagit över föräldrarnas hemgård. De gifte sig 1959, fick fyra barn och levde ett gott liv även om det nog många gånger var tufft att varva det expanderande jordbruket med uppgiften som småbarnsföräldrar.
Pappas drivkraft ledde till en utbyggnad av ladugården och mamma möjliggjorde satsningen genom att stå för en strålande markservice. Hon hade stor omsorg om oss barn och skämde bort familjen med underbara bakverk och fantastisk mat - med råvaror från den egna gården. Hon hade genuin kunskap och kunde ta hand om allt det pappa kom hem med från jakt och fiske. Så här i backspegeln kan vi konstatera att vi växte upp med idel delikatesser på bordet.
Kyrkan, EFS, nykterhetsrörelsen och körsången var vid sidan om handarbeten mammas avkoppling. Hon älskade att sjunga och sångtexterna satt kvar in i det sista. Mammas samhällsengagemang var jordnära och hon var aktiv i både Centerkvinnorna och Röda Korset. Hon hade en naturlig nyfikenhet, gick studiecirklar, vårdutbildning, skaffade dator och lade också stor vikt vid sitt deltidsjobb som hemsamarit. Stugan i Björkåsen var en uppskattad tillflykt precis som utflykterna i bär- och svampskogen.
Det bästa med mamma var nog hennes sprallighet, glada skratt och obetalbara oneliners! Hon tog sig också tid för alla, skrev brev och höll kontakt med både barndomsvänner, släkt, barn och barnbarn. De sista två åren bodde hon på Linagården i Skellefteå och fick uppleva en tid av trygghet, glädje och god omsorg.
Mamma lämnar ett stort tomrum efter sig och vi önskar att hon nu fått nya vänner att sjunga med. Hon fattas oss!
Närmast sörjande är barnen med familjer, bror, svåger, svägerskor, släktingar och många vänner.