Den 21 mars avled vår moster Anna Norsten på äldreboendet Ömheten i Skellefteå. Hon blev 94 år. Hela sitt liv bodde hon i Ursviken, med undantag av två år på Vindelns folkhögskola. Den tiden kom att betyda mycket för henne.
Anna var yngsta dotter till Margret och Nils Norsten. När hon var fem år drabbades familjen av ett hårt slag då pappan fick hjärnblödning och blev sängbunden i 16 år fram till sin död. Familjen kunde med bistånd av grannar, vänner och tron på Guds omsorg klara situationen, men det medförde stort ansvar för systrarna Nancy, Alice och Anna.
Anna arbetade i unga år i bokhandel och kanske väcktes hennes stora intresse för litteratur där. Hennes bokhyllor var en guldgruva och hon vidgade ständigt sina litterära vyer. Under största delen av sitt yrkesliv arbetade hon som laborant på Rönnskär, förutom några år då hon var husmor på EFS Ungdomshem i Skellefteå. Flera av de ungdomar som hon mötte där har behållit kontakten med Anna genom livet. Hon var nog mera själavårdare än ”matmora”. Det Goda Samtalet har hon i alla sammanhang uppskattat och värnat om, som den sociala begåvning hon var.
Hon hade en utpräglat kreativ och konstnärlig ådra, en känsla för färg och form som kom till uttryck i hennes hem, hennes klädval samt i hantverket och konsten hon skapade. Anna gick många kurser i olika tekniker men det var tovningen som till slut blev hennes signum.
Hennes fina tovade fåglar finns i mångas hem. Hon gav mycket av sin tid till ideellt arbete i Ursvikens EFS som ungdomsledare och i styrelsearbete samt deltog i basargruppen där man i en kreativ och varm gemenskap skapade vackra ting. Dessa såldes på julmarknader och stora summor skickades till EFS mission. Ändamålet låg Anna varmt om hjärtat och 1994 fick hon besöka Etiopien, det land missionärerna berättat om. Upplevelsen inspirerade henne till ett engagemang som missionsombud.
Anna tog ett stort ansvar under sin syster Nancys långa sjukdomsperiod. Samma vecka som Nancy gick bort avled även hennes andra syster, Alice. I sorgen bars Anna av sin tro, sin släkt och alla sina goda vänner.
Anna följde med sin tid, skaffade tidigt en dator, gjorde en egen hemsida och var aktiv på Facebook. Vi syskonbarn fick varsin bok med namnet ”Minnenas arkiv och litet av varje”, där hon med hjälp av datorn samlat minnen och bilder ur sitt liv. En otroligt värdefull gåva för oss. Nu har hon gått ur Tiden in i Evigheten. Vi har minnena och hoppet att vi ska ses igen.
Syskonbarnen