Anna-Märta föddes i Gråberg hos Ebba och Verner Larsson. Hon var född 2 augusti 1939, Hennes lillebror Daniel föddes ett par år senare.
Hon arbetade som piga för att sedan hitta sin själsfrände i Edgar Persson. De tog chansen att arbeta i Trollhättan, och det var en spännande tid för Anna-Märta som flyttat långt hemifrån. Men de flyttade hem till Skellefteå för att gifta sig och få sitt första barn Hans.
De flyttade snart ifrån byn och kom att köpa lägenhet på Kågevägen. Anna-Märta arbetade på korvkiosk, Bilbolaget och hamnade till sist i Alimaks kök. Anna-Märta födde Christina och Helena. Sedan köpte de hus i Medle 1968. Hennes vänner fick goda råd och stöd från en hjärtevarm och ärlig person. Hon stod för sina åsikter och tog strid för det hon trodde på. Det innebar till exempel att ungdomarna i Medle fick hjälp att strida för en ungdomsgård. I slutet av 1979 köpte de Anna-Märtas föräldrahem där de kom att bo från 1980. På Alimaks kök arbetade hon länge, men med tiden kände hon att hon ville göra något annat och gick allmän linje på Medlefors för att sedan arbeta inom handikappomsorgen. Hon fick arbete inom Skellefteå Kommuns boenden och kom att arbeta där tills hälsan sa ifrån. Det var hjärtat som till sist gjorde att hon slutade arbeta, men även om hon var aktuell för hjärtbyte så visade det sig att hon var för frisk för detta.
På åttiotalet dog både Anna-Märtas bror och son i hjärntumörer. Sorgen tog hårt på henne. Det sociala var alltid en naturlig del av hennes liv och det fanns alltid tid för en kopp kaffe och kaka.
Hon älskade att vara tillsammans med barnbarnen och följa deras uppväxt, de var ett stort glädjeämne för både mormor och morfar. De bytte av praktiska skäl hus med Helena 2019. Men 2020 när covid började, så blev dottern Christina ett av de första offren som dog i viruset, även Anna-Märta låg inne med covid då, men klarade sig trots allt. Dödsfallet blev en chock för hela familjen men det förde alla närmare varandra. Så gott det gick utifrån hälsa och lust så blev det ett ganska lugnt liv de sista åren.
För ett år sedan gick Edgar bort och Anna-Märtas hälsa blev allt sämre. Successivt fick hon jobbigare att ta sig fram även med hjälp. Eftersom cancer gjorde att hon fick stomi, så började kroppen slutligen ge upp. Hon somnade stilla in i hemmet, tacksamt nog utan att känna av smärta.
Helena med familj