Onsdagen den 23/10 avled min kära mamma, min svärmor och vår mormor och gammelmormor Ann-Marie Nilsson. Mamma föddes i Ragvaldsträsk som Wikström i en syskonskara på 11 barn under enkla förhållanden. Hon berättade om ärvda, lappade kläder och hur mycket bär hon plockade på höstarna för att få fickpengar.
Vid 14 års ålder flyttade hon till Skellefteå och delade där rum med sin två år äldre syster Ulla. Hon började jobba som hembiträde och barnflicka till två flickor, varav den ena flickan hette Viveka, och efter ett år började hon arbeta på Stadshotellet i glasdisken. När hon fyllde 18 år fick hon sin dröm uppfylld att få börja jobba som sjukvårdsbiträde vid Skellefteå lasarett, där hon arbetade kvar ända till pensionen. Under denna tid utbildade hon sig även till undersköterska. Mamma inspirerade till självständighet och vikten som kvinna att kunna stå på egna ben.
Vid 14 års ålder träffade hon sin stora kärlek och livspartner Olle, och de gifte sig 1957. Tillsammans köpte de sitt första hus i Hjoggböle, där de började bygga sitt gemensamma liv. 1958 föddes jag, deras dotter Wiveca, och 1964 flyttade vi stan och Getbergsvägen där jag Wiveca började skolan. Så småningom blev det husköp i Skelleftehamn och sedan en lägenhet på Myrängsvägen där de bodde till 2018. När pappa dog -17 flyttade mamma till stan.
Husvagnslivet var centralt i Ann-Marie och Olles liv och de spenderade minst 4 veckor varje sommar runt om i Norden och gjorde utlandsresor flera gånger per år. Det och socialdans var deras stora gemensamma intressen och de skapade många oförglömliga minnen tillsammans. De älskade också att vara utomhus och röra på sig och såg till att promenera och cykla mycket tillsammans, och detta intresse uppehöll Ann-Marie även efter Olles bortgång. Mamma gick broarna runt flera gånger per vecka ända fram till våren 2024. Hon älskade att ha nära till naturen och vattnet, och dessa stunder gav henne ro och glädje och höll henne frisk och i form.
Fram till sin död var Ann-Marie högst medveten och mentalt pigg. Det var först under de sista månaderna som hon behövde hemtjänst och hennes leukemi tog över. Vi kommer alltid att minnas hennes underbara köttbullar, älskade av både barnbarn och barnbarnsbarn. Hon frågade ofta hur alla mådde och hade det i livet, vilket var ett uttryck för hennes omtänksamhet.
Vila i frid kära mamma, mormor och gammelmormor, sorgen och saknaden är stor men vi bär med oss alla fina minnen.