Mamma föddes på Norderön, en vacker ö i Storsjön. Under sitt första levnadsår förlorade hon sin far Gustav som drunknade när bilen han färdades i gick genom isen. Hon växte upp med sin mamma Ingrid och sin mormor Märta som bara halvåret innan svärsonen drunknade hade mist sin man, mammas morfar. Trots en svår start i livet har mamma bara haft ljusa och glada minnen från sin uppväxt på Norderön.
Efter skolgången väntade folkhögskola i Hålland med god kamratskap och turer på fjället. Härefter läste mamma till sjuksköterska i Östersund. Efter en tid i yrket vidareutbildade hon sig till vårdlärare.
På en fjällresa mötte hon Henning från Skellefteå. En solig julidag 1965 gifte de sig i Norderö kyrka, därefter gick flytten till Skellefteå. Mamma arbetade som kliniklärare för sjuksköterskestudenter från Umeå fram till 1980 då hon och hennes kollega Kerstin Nilsson startade upp sjuksköterskeutbildningen i Skellefteå. Där arbetade mamma fram till pensionen med sina kära studenter och kollegor.
År 1969 och 1971 blev mamma och pappa föräldrar till oss två systrar. Från Gammelstadsvägen gick flytten till Sjungande Dalen där mamma och pappa bodde i närmare 40 år. Där trivdes de så bra bland alla goda grannar, semestrarna tillbringades till stor del på vårt kära Norderön. När huset blev för stort att sköta fick mamma och pappa möjlighet att flytta till en fin lägenhet på Tryggheten där de fick fyra år tillsammans innan pappa avled år 2014.
Vi har vuxit upp under stor omsorg, mamma har alltid satt oss i första rummet. Hon har alltid varit omtänksam och vänlig, vi har nästan aldrig hört henne yppa ett ont ord om någon.
Mamma var en anspråkslös person som nöjde sig med det lilla, en kopp kaffe och en god kaka i solen på balkongen - då trivdes mamma!
Hon var alltid väldigt barnkär och när hon så småningom också fick barnbarn var lyckan stor.
Mamma drabbades på äldre dagar av en smygande Alzheimerdemens som sista tiden tog ifrån henne de flesta förmågor men den rådde inte på hennes goda humör och vänliga sätt.
Sista åren bodde hon på Trivseln där hon uppskattade den fina personalen som tog så väl hand om henne. Efter en hastig försämring somnade hon lugnt in och vi hade förmånen att få sitta vid hennes sida.
Margareta och Helena