”Jag kanske blir en liten fågel, man vet ju inte”. Så sa mamma någon dag innan hon dog. Hennes livsresa började 1936 – ett par stenkast väster om kyrkan i Skelleftehamn. Hon var mellanbarn – syster till storebror Tore och lillebror Stefan. Dotter till Rönnskärsarbetaren Gustaf Lundström och hans hustru Magda. Kriget kom. Om kriget kom till Kaptensgatan skulle hon springa och gömma sig i skogen, det hade hon bestämt.
Sommaren 1951 får hon en dagbok av storebror Tore. Där skriver hon ”Tänk att det händer bara saker och ting i böcker, men aldrig i verkligheten. Kymigt inte sant." Tänk så fel hon skulle ha. Hon tycker om att läsa böcker och gå på bio – färgfilm. Särskilt förtjust var hon i danssekvenserna. Intresset för att fotografera blommar ut, hon framkallar fotografierna ute på labb, på Rönnskär, där hon börjar jobba som 14-åring. Möter nya vänner, Marianne från Hacksjö som skulle komma att bli som en syster för henne. Marianne som gifter sig med storebror Tore. Vid en dans på Rotundan hösten 1953 träffar hon Hans som kom att bli hennes stora kärlek.
Sommaren 1957 är Anita och Hans är på socialistisk ungdomskongress i Moskva. De ser baletten Svansjön. Hon dansar tills hon får ont i fötterna. De gifter sig i midsommartid 1960 i St Örjans kyrka. Nog händer det saker i verkligheten. Tillsammans med Tore och Marianne köper de huset på Jungmansvägen 7. Grannarna i kvarteret hälsar på och uppvaktar varandra.
1964 föds sonen Jan, 1967 sonen Per. Kameran är alltid med. Vår mor uppfinner fredagsmyset med popcorn, puffat ris i choklad. Mammas engagemang var stort i trädgården, fotograferar åt Folkbladet, sjunger i kör, leder Korpengympa, lägger julpussel, läser, bakar, sköter om blommorna hon fått av pappa, lagar mat, är aktiv i kyrkorådet och i Socialdemokratiska kvinnoföreningen. Semesterturer som tar familjen till Visby, Jakobstad, Gubben i Kemi, Gröna Lund, La Serra, Capri, Jäkkvik, Kebnekaise etcetera.
Mamma – en stark kvinna, allting hann hon, tyckte om att ställa till kalas, alltid en vänlig tanke, glädje, omtanke om föräldrar och barnbarn. Samtalen och samtalsämnena tycktes inte ha något slut. Resorna till många platser med pappa, Marianne och Tore eller vänner, Nalen, Hasse och Tage, Fantomen på operan, London, Oberammergau, hjortronmyrar eller lingonland i Västerbotten med Karin och Pelle i husvagn.
Anita och Hasse fick vara gifta i 60 år. I februari 2021 blev mamma änka. ”Ta hand om era liv!” sa hon till oss. Omtänksam in i det sista. En älskad mamma, farmor och svärmor har lämnat oss. Nu sitter hon nog ute i lingonskogen, hon ler och dricker kaffe med pappa – men hon fattas oss.
Jan och Per