Anders Johansson

Omgiven av sin familj avled Anders Johansson efter en kort tids sjukdom på Skellefteå lasarett, tre veckor innan sin 85-årsdag.

Anders föddes hösten 1939 i Hjoggböle som äldst av Märtha och Birgers fem barn. 
Familjen flyttade sedan till Mora varpå Anders började 3:e klass i Bodbysund. Bredvid familjens nybyggda hus låg Mora Snickeri där Anders började sin livslånga yrkesbana. Snickeriet brann ner 1958. Anders och hans farbror Veine grundade därefter Lappvattnets Snickeri 1962. Efter några år gick även Anders bror Sören in som delägare.

Däremellan träffade han sin Carin. De gifte sig i Burträsk kyrka 1963 och bosatte sig sedan i ”Lilla stugan” i Burträsk. Familjen utökades med Anneli, Mats, Lars och Tomas och så småningom med tio barnbarn och tre barnbarnsbarn. 1974 stod det nybyggda huset på Fiskarvägen klart till familjens stora glädje.

Anders var en erkänt skicklig yrkesman och hade stor framgång med sitt snickeri. 2006 gick han och Carin i pension men fortsatte sedan att hjälpa till på firman under många år.

I unga år utövade Anders många idrotter. Han praktiserade stavhopp i en sandgrop och lyckan var stor när han införskaffade en bambustav som tog honom till högre höjder. Han spelade fotboll i olika byalag och berättade gärna om den gången då han gjorde mål på en bicykleta. Cykling runt Bygdeträsket och åka Kalvträskloppet på skidor var också med på meritlistan. Gubbjympan i Burträsk var han trogen hela sitt vuxna liv.

Han var engagerad i bordtennisklubben under många år som ledare och ägnade mycket tid åt träningar samt tävlingar på helgerna.

Sportintresset var genuint genom livet. När förmågan att utöva sport på egen hand minskade med åren så fanns TV där med sitt stora sportutbud. Han missade inte gärna en match under fotbollsmästerskap och följde OS sändningarna med stort intresse. Bilsport i alla dess former var också fängslande.

På höstarna cyklade han gärna upp till Kvarnberget och fyllde en hink med blåbär eller lingon.

Kameran var alltid med och det finns många härliga fotoalbum från alla år sedan Anders köpte sin första kamera.

Anders trivdes bäst i det vardagliga och månade mycket om de sina. Han var alltid redo att hjälpa till där det behövdes. Gärna med glimten i ögat och med humorn som ständig följeslagare.

Nu har en genomsnäll familjefar lämnat oss i oändligt stor sorg och saknad.