På kvällen den 15 mars somnade min kära mamma, Robin och Rikards mormor in, i sitt rum på Brogården där hon bott i 10 månader.
Hon föddes i Finnfors by som en av Hjalmar och Valborgs tre barn. Mamma jobbade i sin ungdom på lanthandel och telefonväxel vid Klutmarks station.
Sin livskamrat Tore träffade hon på dans i Skråmträsk. De gifte sig 1958 och fick 63 år tillsammans innan pappa gick bort i september förra året.
1966 flyttade vi till Söderby när farmor och farfar blev pensionärer och mamma och pappa tog över gården.
Jordbruk och djurskötsel blev livet de drev tillsammans, alltid måna om allas bästa.
När barnbarnen kom var lyckan stor. De plockade bär och svamp tillsammans och lärde dem att se det stora i det lilla.
När Robin och Rikards pappa Per omkom i en olycka sörjde hon honom, han som kommit in i familjen som en frisk fläkt och aldrig tyckte något var omöjligt. De sista åren var hon glad för att jag träffat Tomas och inte var ensam längre.
Mamma tyckte om att göra fint med blommor, att läsa. Hon gick många kurser vilket gjort att hemmet prytts av fina hantverk.
Hon stickade alla våra strumpor och varje dag gläds jag över de fina sängöverkastet som hon virkat och som ligger på min säng.
Saknaden är stor att hon inte finns bland oss längre.
När man är hemma i Söderby står hon inte ute på bron och vinkar, uppmanar en att köra försiktigt och vara rädd om sig.
Pappa har räckt ut handen och nu är de tillsammans igen.
Åsa