Hon är uppvuxen i Bergsbyn. Men redan som 19-åring så lämnade hon Skellefteå. Numera bor Frida Falk i landet som kanske är mest känd för kanalen som binder ihop Atlanten och Stilla Havet.
Först och främst, vad gör du nu för tiden och var bor du?
– Jag bor i Panama City sedan 2005 och jag jobbar på ett telecomföretag – Cable & Wireless Panamá – där har jag hand om den kommersiella biten, marknadsföring och annat, för produkter för privatpersoner, som Internet, kabel-TV, fast telefoni och mobila abonnemang, säger hon.
Hur länge sedan är det du lämnade Skellefteå?
– 1999.
Vad har du gjort sedan dess?
– Jag åkte först och pluggade ett år i södra Frankrike och sedan i Paris innan jag började plugga industriell ekonomi i Linköping. Där pluggade jag i fyra och ett halvt år och det inkluderade ett år i Madrid – mitt tredje på utbildningen. Sedan ville jag göra mitt examensjobb utomlands och via min farbror, som hade gjort liknade projekt utomlands, fick jag höra att det fanns intresse i Panama. Så jag gjorde ett projekt för Panamas handelskammare. Efter en vecka träffade jag min blivande man. Jag gjorde klart mitt projekt och åkte hem till Sverige och presenterade det och åkte tillbaka direkt. Vi har två söner som heter Fabian och Matteo. De är elva och nio år.
Är du aktiv inom några föreningar eller har du någon speciell hobby/intresse som du lägger mycket tid på?
– Jag håller på med maratonlöpning. När jag var yngre så höll jag alltid på med olika sporter. Jag hade uppehåll när barnen kom. Men när den yngsta var ett år så blev det mer seriöst och jag började träna med en grupp. Då var löpningen på uppgång i Panama så jag hakade på trenden. Sedan dess så har det blivit två maraton per år. Jag debuterade annars i ett maraton i Madrid 2003 men det känns som ett annat liv. Totalt har jag nu sprungit tolv maraton.
Hon gör en rejäl satsning.
– Jag satte upp ett mål att springa under tre timmar. Jag fick försöka flera gånger innan jag till slut lyckades. Det var i Chicago 2019 som jag klarade gränsen. Nu har jag satt upp ett annat mål tillsammans med min man och det är att springa alla sex majors som finns i maraton. Jag har sprungit fem av dem, Chicago, New York, Berlin, Boston och London och har bara Tokyo kvar. Det skulle vi ha sprungit i fjol – men det blev inställt. Nu i oktober ska vi springa det om allt går vägen. Helst ska jag hålla stilen och springa under tre timmar igen.
– Väldigt nyligen har jag också tagit upp ridning, som är en annan hobby från barndomsåren.
Vad saknar du mest med Skellefteå?
– Jag saknar naturen, familjen, somrarna, vintrarna och vännerna. Jag saknar allt det svenska, maten till exempel.
Funderar du någon gång på att flytta hem?
– Inte de närmaste åren direkt. Men det är något som man har som en idé – man vet aldrig vad som händer i framtiden. Det är bra att ha det som en möjlighet. Men än så länge trivs vi bra i Panama.
Hur bra koll har du på vad som händer i Skellefteå?
– Känslan är att Skellefteå är på uppgång, vilket är jättekul. Det investeras mycket i saker som gör att staden kommer att växa. Så det känns som att det ser ljust ut för Skellefteå.
Hur ofta är du "hemma" och när var du hemma senast?
– Oftast är jag hemma två veckor i juli när barnen har två veckors lov och jag passar på när det är det bästa sommarvädret hemma. Förra året var undantaget. Men jag ser väldigt mycket fram emot att få komma hem i juli.