Samtidigt som Sverige presterar allt bättre i Pisa-mätningarna blir resultaten allt mindre jämlika.
Med tanke på att andelen utrikes födda elever, såväl som andelen elever med två utrikes födda föräldrar, har ökat markant, är det enkelt att förstå. Självfallet är det svårt att prestera akademiskt på ett språk man inte behärskar. Men skillnaderna riskerar att gå i arv till nästa generation. Och urvalsprocessen till svenska grundskolor riskerar att bidra till detta.
Många av de mest eftertraktade friskolorna, som också ger den bästa undervisningen, tillämpar ett system där man i princip måste ställa sitt barn i kö samma dag som det föds för att försäkra sig om en plats. Det är ingen chock att dessa kösystem leder till ett socialt snedvridet urval – vilket i sig förstärker ojämlikheten i skolresultat.
Skillnaderna riskerar att gå i arv till nästa generation.
De som redan har förutsättningarna för sig hamnar på skolor med andra som också har förutsättningarna för sig, och kan odla sitt kulturella och sociala kapital i en miljö där den akademiska ribban kan läggas högt. Och på motsvarande sätt hamnar de som inte har satt sina barn i kö i tid i skolor där många elever har en svagare socioekonomisk bakgrund och bristande kunskaper i svenska. Segregationen och de ojämlika studieresultaten späs på.
Det är svårt att förneka att systemet är riggat till de engagerade medelklassföräldrarnas fördel. Men det är kanske just därför som det har kunnat överleva. Medelklassföräldrar är en viktig väljargrupp som få politiker vill stöta sig med, trots att alla på pappret vill stärka jämlikheten i skolan.
Ett förslag som lyfts fram i debatten, nu senast på DN Debatt (26/2 2020), av företrädare för de två lärarfacken är att förbjuda friskolor att ha denna typ kösystem och ersätta det med en begränsad ansökningsperiod till skolorna . Ett förslag som också lyfts av Moderaterna och Liberalerna. Dessutom argumenterar man för att alla föräldrar ska få likvärdig information om valmöjligheterna. En god ambition, som emellertid är svår att förverkliga när många föräldrar tyvärr inte behärskar det svenska språket.
Man kan tycka att det finns ett egenvärde i socialt heterogena skolor, men samtidigt varnar skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren i en rapport för Institutet för Näringslivsforskning (2015) att den så kallade kamrateffekten är akademiskt omtvistad och att social ingenjörskonst, där barn aktivt beblandas, till och med riskerar att stjälpa lågpresterande elever.
Men kanske vore ändå en skolvalsperiod ett måttligt och välavvägt steg för att göra skolan mer jämlik och samtidigt värna det fria skolvalet.
Pontus Almquist, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån