Läkaren och professorn Hans Rosling var under sin levnad tydlig med att världen måste förstås på många olika sätt.
I en krönika som publicerades i måndags funderar min kollega, Arvid Marklund, på varför vi människor ofta har en tendens att fokusera på det negativa i tillvaron.
”[…] vi människor har en tendens att gärna vara negativa. Att se problemen i vardagen och i samhället istället för att uppmuntra och uppskatta det som faktiskt är bra”, skriver han bland annat.
Med utgångspunkt i den krönikan kan det vara intressant att titta på vilken roll medierna spelar när vi formar bilden av vår verklighet.
”Man kan inte använda sig av media om man vill förstå världen”, sa den nu framlidne professorn Hans Rosling i en flitigt delad intervju från dansk tv.
Och han har naturligtvis rätt. Medierna visar bara en liten del av verkligheten. Den del som avviker från det normala.
Att det under huvuddelen av årets dagar inte sker några allvarliga våldsbrott i Skellefteå är ingen nyhet. Däremot är det en nyhet när dessa brott väl sker.
Eller som det brukar uttryckas på journalistutbildningarna: ”En hund som biter en man är ingen nyhet. En man som biter en hund är en nyhet.”
Är vi journalister alldeles för negativa?I nyss nämnde Hans Roslings sista bok ”Factfulness” sätter han fingret på ett antal olika områden där utvecklingen faktiskt har gått framåt och inte bakåt, vilket man kanske kan tro om man bara tar del av medier och lyssnar på politiker. Som exempelvis att den extrema fattigdomen minskar och att medellivslängden i världen ökar.
Men det konstruktiva anslaget erbjuder också en väg framåt.
För nästan på dagen två år sedan skrev jag en krönika om det som kommit att kallas för konstruktiv journalistik. Ett växande fält inom journalistiken som bygger på att större fokus läggs på lösningsorienterad journalistik, snarare än negativa och konfliktbaserade nyheter.
Det handlar verkligen inte om ”snäll” journalistik eller ”propaganda”. Snarare handlar det om att inte lämna mediekonsumenterna i sticket. Att erbjuda fler svar istället för bara frågor.
Det är ett sympatiskt sätt att se på journalistik tycker jag och något jag vill att även vi på Norran ska bli bättre på.
Men vad innebär det då att närma sig ett ämne på ett konstruktivt sätt? Ja, det är verkligen inte det lättaste. Många frågor omges av politisk prestige och låsta positioner som det krävs en skicklig reporter för att ta sig igenom.
För naturligtvis ska kommunens användning av skattemedel granskas. Likväl som det privata företagets arbetsmiljö.
Men det konstruktiva anslaget erbjuder också en väg framåt.
Hur kan liknande problem undvikas i framtiden? Vilka åtgärder kan vidtas för att öka den ekonomiska styrningen?
Om vi kan nå dit har vi kommit en god bit på vägen mot att skildra ett samhälle i mer än bara två nyanser.