Att vi erbjuds att träffa läkare när vi är sjuka är en del av samhällskontraktet.
– Vad fan får jag för pengarna?
När Leif Östling, då ordförande i Svenskt Näringsliv, myntade de klassiska orden hade han nog aldrig kunnat ana konsekvenserna.
Han rullades i princip i tjära och fjädrar, och fick löpa gatlopp i media, innan han slutligen tvingades avgå som ordförande för Svenskt Näringsliv.
Det Leif Östling refererade till var det svenska samhällskontraktet. Grundpelaren i svensk välfärd. Det bygger på att vi medborgare betalar skatt och i gengäld erbjuds att träffa läkare när vi är sjuka, får bra skolgång för våra barn, kan räkna med en plats på ett äldreboende när vi blir gamla och att polisen kommer när vi behöver hjälp.
Men vad händer om en part inte lever upp till sin del av kontraktet?
I affärer finns tydliga delar som reglerar detta. Du kan exempelvis tvingas betala vite för försenade leveranser, eller att avtalet hävs.
Det är ett absolut måste att stat och kommun hedrar det som står skrivet mellan parterna.
Men vad händer när den avtalsbrytande parten är staten? När det som tidigare fungerat plötsligt slutar fungera.
Inom nästan alla områden har det blivit sämre: Sjukvården går på knäna, svenska skolor har enorma problem, ungdomar kan inte flytta hemifrån. De får inte ett lägenhetskontrakt.
Många kommuner befinner sig i en akut ekonomisk kris. Skattehöjningar genomförs i 60 av landets kommuner. Listan kan göras lång på exempel där kontraktet med stat och kommun är brutet.
Allt detta hade kunnat undvikas.
Det handlar om prioriteringar.
Jag förstår till exempel inte varför Sverige väljer att investera 70 skattemiljoner i ett projekt som handlar om jämställd snöröjning i Ukraina. Jag förstår heller inte varför man väljer att investera 1,1 miljarder kronor i stöd till elcyklar – trots att regeringen inte kunnat visa att åtgärden faktiskt leder till minskade utsläpp.
Det ansvarslösa slöseriet med skatteresurser tvingar staten att ta in mer skattepengar. För detta skapas en massa hitta-på-skatter. Det senaste exemplet är höjningen av skatten på plastpåsar. Anledningen är att valar och delfiner sägs äta svenska plastpåsar. Det är som att hävda att vi måste sänka hastigheten på norrländska vägar för att minska antalet trafikolyckor i Tyskland.
Åter till frågan: Vad händer om en part inte lever upp till sin del av samhällskontraktet?
Kan man säga upp det? Kan man välja att bara betala in delar av sin skatt? Det går tyvärr inte.
Det är ett absolut måste att stat och kommun hedrar det som står skrivet mellan parterna. Görs inte detta är risken stor att det snart inte finns någonting kvar att hedra.
Peter Karlstén, företagare och entreprenör