Välfärd. Känn på ordet.
Att som människa få färdas väl på sin väg genom livet.
Ofta föregås det av ordet allmän, vilket indikerar att denna goda färd från vagga till grav ska vara var och en förunnad.
Den allmänna välfärden handlar om att alla i samhället ska ha tillgång till sådant som vård, utbildning, omsorg, skydd och säkerhet, mat på bordet och någonstans att bo.
En analys av samhällsbilden, som den ser ut i dag, får en att fundera om vi behöver byta tempus i meningen ovan: Är det så att den allmänna välfärden bara handlade om allt det där?
Var tredje svensk kommun, och mer än varannan kommun i Västerbotten, drar ner på budgeten inom välfärdsområdet i år jämfört med 2019, enligt en granskning som SVT publicerade nyligen. Alla kommuner i vårt län utom en gör bedömningen att nedskärningarna inte kommer att påverka kvaliteten i till exempel skola, vård och omsorg.
Att hävda att välfärdsbesparingarna inte kommer att påverka kvaliteten blir nästan ett hån för oss som samlar ihop spillrorna av dem som faller handlöst.
Från det civila samhällets perspektiv ser vi en helt annan verklighet.
Vi ser samma nedskärningar och besparingar, men vi ser också tydligt konsekvenserna för de människor som är i allra störst behov av den allmänna välfärden.
För det är hos oss många hamnar. Hos ideella organisationer, trossamfund och frivilliga verksamheter.
Det är till oss förtvivlade föräldrar vänder sig när deras barn inte kan tillgodogöra sig utbildningen för att det saknas tillräckligt stöd. Det är hos oss personer med psykisk ohälsa landar när det offentliga backar mitt i kraschen. Det är till oss nyanlända kommer när vintern är iskall och beslut om stöd dröjer. Det är vi som stickar filtar, fyller i blanketter, håller händer och kokar kaffe.
Att besparingar krävs när färre ska försörja fler är ingen svårbegriplig ekvation.
Att politiker och tjänstepersoner gör sitt yttersta för att prioritera klokt vill jag fortsätta att tro.
Det sociala kapital som finns inom civilsamhällets organisationer är brandseglet när den allmänna välfärden nedrustar.
Men resurserna minskar även för oss, och vi vet inte hur länge vi orkar hålla emot.
Att hävda att välfärdsbesparingarna inte kommer att påverka kvaliteten blir nästan ett hån för oss som samlar ihop spillrorna av dem som faller handlöst.
Vi hinner inte räkna ut hur många heltidstjänster vi sparar åt det offentliga genom frivilliga insatser. Vi har fullt upp med att vara medmänniskor.
Alexandra Sundberg, verksamhetschef Röda Korset i Skellefteå