När rädslor styr blir besluten ofta fel.
I dag räds många klimatförändringar, invandring och gängkriminalitet.
Hur den historiska domen över dagens beslut kommer att se ut vet vi inte.
Ett skrämmande exempel på hur rädslor lett till felaktiga beslut är att det i dag saknas omkring 170 miljoner kvinnor i världen.
För 50–60 år sedan började vetenskapsmän och politiker oroa sig över att befolkningen i de fattiga länderna ökade väldigt snabbt. Familjeplanering blev ordet för dagen. I flera länder sattes ambitiösa planer i verket. USA, men också Sverige, var pådrivande och gav stora anslag till olika familjeplaneringsprojekt.
Befolkningsexplosionen skulle lösas med familjeplanering.
Tanken var god. Men i många länder har följderna blivit allvarliga. I ”Dokument utifrån” (SVT 15/12 2019) gavs skrämmande exempel från Kina, Indien och Sydkorea.
Aborter var ett led i familjeplaneringen. Att det samtidigt utvecklades metoder för att kunna könsbestämma fostren fick oanade följder.
I länder där pojkar är mer värdefulla än flickor blev många flickfoster aborterade.
I länder där pojkar är mer värdefulla än flickor blev många flickfoster aborterade. Konsekvenserna ser vi i dag. I Kina kidnappas inte bara fattiga giftasvuxna kvinnor, utan även små flickor som blir satta på tillväxt för att tillförsäkra den enda sonen en hustru i framtiden. Samma historia upprepas i Indien.
I Sydkorea försöker man lösa problemet genom att importera unga kvinnor från bland annat Vietnam.
Forskningen visar att oavsett land så svarar ogifta unga män för en oproportionerligt stor del av våldet och kriminaliteten i samhället. Den säkraste metoden att motverka detta är att unga män gifter sig och får barn.
Om för många barn ansågs som ett stort problem på 1960-talet så är problemet i dag att det i många länder finns för många män. Att detta leder till prostitution och ökat sexuellt våld vet vi. På sikt kan det säkert också leda till ökad social oro i länder som Kina och Indien.
En insikt från allt biståndsarbete är att det är effektivare att rikta biståndet till kvinnorna. Kvinnorna satsar på sina barn, deras hälsa och utbildning. Medan män har betydligt lättare att spendera sina pengar på prylar och alkohol. En inte alltför smickrande insikt för oss män som delvis också är sann i rikare delar av världen.
Juletiden är den tid när många av oss ger extra pengar till någon biståndsorganisation.
Tänk då på att projekt som riktar sig till kvinnor och flickor ofta är de mest kostnadseffektiva.
Hans Marklund, präst