Den 9 november hölls en kort manifestation i centrala Skellefteå för att minnas Kristallnatten 1938.
Den natten har fått sitt namn av allt krossat glas som täckte gatorna i många tyska städer på morgonen den 10 november. Det var glaset från drygt 7 500 butiker som vandaliserats av nazister och nazistsympatisörer. Men namnet säger ingenting om de 400 judar som mördades, de tiotusentals som arresterades och sändes till koncentrationsläger, eller de synagogor som brändes.
Det är viktigt att komma håg att Kristallnatten inte var någon spontan händelse. Kristallnatten var kulmen på ett långsiktigt och medvetet arbete med att underminera tanken på alla människors lika värde. Det var kulmen på ett cyniskt politiskt spel där grupper ställdes mot varandra.
Kristallnatten rev de sista resterna av ett civiliserat samhälle, och innebar startskottet för en utveckling som ledde fram till en total avhumanisering och folkmord i industriell skala.
Efter Andra världskriget, när nazistregimens brott mot mänskligheten uppdagats, var det många som enades i uttrycket: ”Aldrig mer!”
Tyvärr är minnet kort för vissa …
Nationalsocialismen har sitt ursprung i nationalismen. I tanken på nationalstater och att det finns en ”folksjäl” som är unik och som därför måste värnas. Historia, konst, kultur och så vidare skulle anpassas och stärka denna folksjäl. Det som inte passade in ansågs som degenererande och skadligt. Detsamma kom att gälla för människor.
Politiker målar upp en bild av ett idealiskt förflutet, en guldålder som vi ska återfinna.
Det är därför utvecklingen i Sverige skrämmer mig. Vi ser nationalism och kulturkonservatism breda ut sig. Politiker målar upp en bild av ett idealiskt förflutet, en guldålder som vi ska återfinna.
Hotet mot samhället är inte längre kärnvapen, narkotika, eller ens miljön. Hotet är bristen på svenska värderingar och avsaknad av svenska traditioner. Traditioner som många har utländskt påbrå.
Vi lever i en tid och i ett samhälle där människor som försöker hitta breda lösningar och kompromisser, som letar efter tänkbara vägar framåt och möjligheter till överenskommelser, framställs som veka och intetsägande. De eftertänksamma och förståndiga framställs som verklighetsfrånvända. De som försöker hitta ett sätt att leva med respekt för andra bortförklaras som PK-maffia.
De som inte nöjer sig med att låta sina liv styras av normer som binder, begränsar och förstör, hånas och förlöjligas.
Kristallnatten var, som sagt, ingen slump. Det var resultatet av ett långsiktigt och medvetet arbete.
Det började med medvetna trakasserier, med glåpord och sura blickar. Det övergick till brinnande papperskorgar och klotter. Det eskalerade med medvetna provokationer och manifestationer. Det växte med söndersparkade skyltfönster. Resten är konsekvenser vi än i dag har svårt att förklara – och ännu svårare att förstå.
Martin Luther King sa en gång: ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.”
Vi som står för alla människors lika värde, för mångkultur och öppenhet, kan inte vara tysta längre. Vi lever i skuggan av nya stöveltramp.
Allt började med enstaka glåpord. När ingen sa emot kunde de fortsätta.
Nu är det dags att sätta stopp för det. Nu är det slut med det tysta medgivandet.
Vi som tror på alla människors lika värde, och rätt att delta i samhällets alla delar, måste göra våra röster hörda.
Aldrig mer.
Daniel Ådin (S), kommunfullmäktiges ordförande i Skellefteå