Replik på Joakim Bromans ledare ”MP sätter Sveriges elförsörjning på spel” publicerad i Norran och på norran.se tisdagen den 17 augusti 2021.

Sverige behöver ställa om till ett förnybart energisystem, fritt från såväl fossila utsläpp som radioaktivt avfall.

För att driva denna omställning har Miljöpartiet i regeringen sett till att subventionera det förnybara.

Tack vare subventionerna till förnybar energiproduktion har svenska företag återkommande haft EU:s billigaste el samtidigt som Sverige blivit en av världens främsta exportörer av energi.

Kärnkraften å andra sidan stoppas i land efter land av strikt ekonomiska skäl.

Det är några av flera anledningar till att Miljöpartiet inte tror att kärnkraften har någon framtid, – till skillnad från Joakim Broman.

Hur Joakim Broman resonerar kring frågan om slutförvaret visar tydligt att han underskattar utmaningen gällande slutförvar.

Forskare vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) publicerade nyligen resultat från en långtidsstudie där man testat de kopparrör som det radioaktiva materialet ska förvaras i. Dessa rör – som måste hålla i över 100 000 år – har börjat gå sönder efter bara 30.

Det är dessutom omöjligt för oss att förutse de geopolitiska, ekologiska och sociala händelser som skulle kunna utgöra påfrestningar och risker för slutförvaringen. Allt annat än största möjliga försiktighet utgör en fullständigt oacceptabel säkerhetsrisk.

Att Miljöpartiet skulle motverka beslutet om slutförvar på grund av politisk prestige stämmer inte. Tvärtom har vi arbetar hårt för att hitta en långsiktig lösning på frågan som går i linje med svenska miljörättsliga principer.

Alla beslut som får konsekvenser för kommande generationer måste fattas med stöd av bästa möjliga kunskap och med stor försiktighet. Därför vill vi garantera lagringsmöjlighet i mellanlagret i väntan på att alla frågetecken kring slutförvaret är uträtade.

Antalet timmar per år när Sverige nettoimporterar el är redan få och ursprunget är oftast norsk förnybar el. Men vi ska inte nöja oss med det. Vi behöver fortsätta bygga ut den förnybara svenska elproduktionen.

Vindkraften utgör en avgörande del av såväl dagens som framtidens energisystem. Men det är viktigt att vindkraftsanläggningar har lokal förankring och att de är fördelade över landet på ett jämnt sätt och så att orörd natur inte går förlorad.

Vi driver därför att Sverige ska storsatsa på havsbaserad vindkraft. Vi miljöpartister vill bygga ut så mycket vind till havs att det motsvarar nästan dubbelt så mycket som dagens kärnkraft levererar.

Den som tittar nyktert på energifrågan i en svensk kontext ser snabbt att det är det förnybara som ger skäl till optimism.

Näringslivets och politikens uppslutning bakom en vision bestående av framförallt sol, vind och vatten skapar förutsättningar för en framtid full av hopp. Kärnkraften däremot – framförallt mot bakgrund av problemen med slutförvaret – utgör ett tydligt säkerhetshot som vi under överskådlig framtid aldrig lär bli kvitt.

Lorentz Tovatt (MP), riksdagsledamot (Stockholms kommun), energi- och klimatpolitisk talesperson

Emma Lindqvist (MP), regionråd (Region Västerbotten) med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet

Hans Brettschneider (MP), kommunfullmäktigeledamot Skellefteå kommun

Svar direkt:

Miljöpartisterna Lorentz Tovatt, Emma Lindqvist och Hans Brettschneider oroar sig för de kopparkapslar som ska slutförvara kärnbränslet i urberget och menar att vi bör iaktta ”största möjliga försiktighet.”

De bör dock kunna känna sig trygga med att försiktigheten som iakttas räcker till – gott och väl.

Svensk Kärnbränslehanterings kopparresultat har bekräftats av oberoende, internationell forskning från flera länder. Utöver de rigorösa kopparstudierna används genomgående konservativa – försiktiga – antaganden.

I Svensk Kärnbränslehanterings analyser använder man exempelvis en presumtiv grupp av jägar/samlare som spenderar hela sin tid rakt ovanpå slutförvaret, och får hela sitt intag av mat och vatten från samma område.

Ett sådant scenario är förstås extremt osannolikt. Ändå skulle stråldosen, som dessa personer utsattes för, vara lägre än den bakgrundsstrålning som alla svenskar i dag utsätts för varje år. Till och med om man antar att flera av säkerhetsbarriärerna – kopparkapslar, bentonitlera och urberget – är defekta eller saknas.

Det föreslagna slutförvaret uppfyller föreskrifternas krav och Strålsäkerhetsmyndighetens riskkriterium.

Ingen av expertmyndigheterna – varken Strålsäkerhetsmyndigheten eller Mark- och miljödomstolen, hade synpunkter på Svensk Kärnbränslehanterings metoder, analys eller ”försiktighet”.

Regeringen själv ansåg så sent som i mars att slutförvar och mellanlager var beståndsdelar i ett sammanhängande system. Ändå beslutade regeringen i torsdags (26/8 2021) att politisera processen och dela upp beslutet med stora risker för elförsörjningen.

Talet om ”försiktighet” har varit miljörörelsens främsta vapen mot kärnkraften.

Men motståndet baserar sig inte på vetenskap utan på ideologi. Det illustreras om inte annat av klimatkrisen.

I Tyskland och i Belgien har Miljöpartiets partikamrater drivit fram stängningar av kärnkraftsreaktorer med samma tal om ”100 procent förnybart”. I Belgien beräknas fossilberoendet ”öka” till 2030 eftersom landet planerar den största utbyggnaden av fossil gas i EU.

Även i Tyskland, som stänger kärnkraft till 2022, men behåller kolkraft till 2038, ökar fossilgasen. Framförallt genom den nya ryska gasledningen Nord Stream 2.

Klimatet är viktigt, säger miljöpartisterna, men i handling visar man att nedstängd kärnkraft är viktigare.

Joakim Broman, chefredaktör Liberala Nyhetsbyrån