Replik på Ulf Lernéus, förbundsdirektör/vd Sveriges Begravningsbyråers Förbund, replik ”Det finns inget hinder för att göra saker själva” publicerad i Norran och på norran.se tisdagen den 7 september 2021.
Finns det några juridiska hinder för Svenska kyrkan att öppna begravningsbyrå?
Att sälja varor och tjänster är för en myndighetsutövare på intet sätt olagligt. Redan i dag säljer kyrkan gravskötsel med blommor.
Det finns även andra exempel på myndigheter som bedriver näringsverksamhet – till exempel Lantmäteriet.
Frågan har noggrant behandlats av teologen Per Eckerdal i utredningen ”Arbetsformer i förändring församlingens uppgift och förutsättningar” (Kyrkostyrelsens utredningar SKU 2009:2). Slutsats: inget hinder, faktum är att det redan finns.
Finns det några dogmatiska (läromässiga) hinder?
Kyrkans läronämnd har yttrat att det inte finns några sådana hinder (Begravningsbyrå i pastorat och församlingar 2013:5y).
Finns det några praktiska hinder?
Det finns både anställda och lokaler för kistförvaring. Redan i dag särredovisas begravningsverksamheten från församlingsverksamheten.
Tankar finns också på begravningssamfälligheter för att göra denna uppdelning ännu tydligare (motion 2021:26 Sten Janson med flera).
Finns det några etiska eller trovärdighetshinder?
Ja, om medlemmar känner att även kyrkans begravningsbyrå är ute efter att tjäna grova pengar.
För att se att så inte är fallet går det redan nu jämföra med de existerande församlingsdrivna begravningsbyråerna – kyrkansbegravningsbyra.se. Bårtäcke, ett ekonomiskt fördelaktigt alternativ, nämns och framhålls som en gammal fin tradition.
Finns det några politiska hinder?
Kyrkostyrelsens majoritet tog trots detta ståndpunkten att det inte var lämpligt. Kanske påverkade av ägarstrukturen i en existerande begravningsbyrå. Med annan majoritet i kyrkostyrelsen skulle ställningstagandet kunna förändras.
Varför skulle inte Svenska kyrkan kunna hjälpa sina medlemmar även med det praktiska i den svåra och ovana situation som en anhörigs dödsfall innebär?