Replik på K G Abramssons (ordförande Jägareförbundet Västerbotten) debattartikel ”Jaga älg på vårvintern är oetiskt”, publicerad i Norran och på norran.se fredagen den 17 april 2020.
Det är positivt att Naturvårdsverket gett sitt bifall i skyddsavskjutningsärendena och ser seriöst på problemet med de betesskador som vinterkoncentrationer av vandringsälg medför.
I dag har markägare stora ansamlingar av älg som gör för stor skada på våra skogsägares marker.
På många ställen samlas vintertid alltför många älgar på en alldeles för liten yta. Där orsakar de betesskador som långt överskrider vad som kan tolereras, både för den enskilde markägaren, men också ur ett samhälleligt perspektiv.
Stora klövviltstammar, som äter upp skog för långt över sju miljarder kronor per år, hindrar den omställning som Sverige behöver göra för att nå ett fossilfritt och klimatanpassat samhälle.
Kombinationen av ej uppnådda avskjutningsmål och marker med stort snödjup gör att vandringsälgar samlas och skapar omfattande betesskador lokalt, i framför allt ungskogar.
På alltför många håll i Norr- och Västerbotten har det resulterat i att skogar, som efter 20 års skogsskötsel borde ha varit fem till sex meter höga träd, består av kraftigt nedbetade trädrester som knappt syns ovanför snötäcket.
I dessa fall ska skyddsavskjutning av älg vara en lika naturlig åtgärd för skogsnäringen som avskjutning av vilt är för andra näringar.
Helikopter anses i andra skyddsavskjutningsärenden vara ett nödvändigt, effektivt och säkert verktyg. Därför bör helikopter även i älgsammanhang vara ett lika naturligt förstahandsval.
Helikopter används även uteslutande som hjälpmedel i samband med forskning. I dessa sammanhang skjuts älg från helikopter för att sövas. Anledningen till att detta görs från luften beror på att det är den säkraste och effektivaste metoden som åsamkar minst stress hos djuren.
Sveaskogs, liksom Naturvårdsverkets, uppfattning är att betesskador i första hand ska förebyggas genom jakt under den ordinarie jakttiden.
Förhoppning är att vi i den lokala förvaltningen, tillsammans med jägarna, ska kunna nå överenskomna avskjutningsmål och förebygga behovet av skyddsåtgärder framöver.