Senfärdiga insatser mot våld i nära relationer

Redan 2015 föreslogs att vården, i alla vårdkontakter, systematisk och återkommande ska ställa frågor om våld i nära relationer.

Varje år belyste en eller flera av folkhälsonämnderna behoven av rutinmässiga frågor om våldsutsatthet i nära relationer, skriver Andreas Löwenhöök (M), ledamot i regionfullmäktige, Region Västerbotten.

Varje år belyste en eller flera av folkhälsonämnderna behoven av rutinmässiga frågor om våldsutsatthet i nära relationer, skriver Andreas Löwenhöök (M), ledamot i regionfullmäktige, Region Västerbotten.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Nyhetsbyrån

Replik2021-06-03 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på Anna-Lena Danielssons (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten, Kjell Bäckmans (V), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten, och Hans Brettschneiders (MP), ledamot i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten, debattartikel ”För att kunna bekämpa våldet måste det upptäckas”, publicerad i Norran och på norran.se torsdagen den 27 maj 2021.

Moderaterna välkomnar att en enig hälso- och sjukvårdsnämnd beslutat att ”rutinmässiga frågor om våldsutsatthet införs i alla verksamheter som möter patienter” samt att ”personal med patientkontakt ska genomgå grundläggande utbildningsinsatser inom området våld i nära relationer.”

Vi ställer oss dock frågande till varför den politiska majoriteten beslutat att genomföra detta först i maj 2021.

Mellan 2004 och 2018 satt jag i en av landstingets tre nämnder för folkhälsofrågor. Dessa geografiskt uppdelade folkhälsonämnder lämnade årligen in underlag till plan- och budgetarbetet som beskrev hälsoläget och behovet av hälso- och sjukvård i länet.

Varje år, under nära 15 års tid, belyste en eller flera av folkhälsonämnderna behoven av rutinmässiga frågor om våldsutsatthet och utbildningsinsatser inom området våld i nära relationer.

Till exempel står det i ett underlag från 2004 att vårdens rutiner för att känna igen och hantera mäns våld mot kvinnor och barn måste säkerställas. Flera underlag tar upp behovet av utbildningsinsatser och 2015 föreslogs att vården, i alla vårdkontakter, systematisk och återkommande ska ställa frågor om våld i nära relationer.

I en politiskt ledd organisation är det den politiska majoriteten som är satt att leda och styra verksamheten. Partierna i majoritet har därmed möjlighet att genomföra sina egna politiska idéer och förslag som väcks.

Tyvärr är det uppenbart att den politiska majoriteten inte valt att genomföra de konkreta förslag som folkhälsonämnderna i 15 års tid lämnat inom området våld i nära relationer. Förslag som såväl majoritetens egna partivänner samt oppositionspolitiker stått bakom.

Att majoriteten nu försöker framstå som handlingskraftig bleknar därför i ljuset av ett icke-agerade, som jag betecknar, som 15 förlorade år för det grundläggande arbetet mot våld i nära relationer.