Replik på Susanna Gideonssons (ordförande LO) med fleras debattartikel ”Det finns aldrig pengar till vanliga arbetare”, publicerad i Norran och på norran.se måndagen den 7 september 2020.
Coronakrisen har ställt de svenska företagen och deras medarbetare inför enorma utmaningar.
Drygt en halv miljon människor är eller har varit permitterade från sina arbeten. Över 100 000 fler svenskar är i dag arbetslösa jämfört med för ett år sedan.
Sverige har skakats om. Vissa företag och branscher har klarat sig bra, andra står utan egen bärkraft. Medarbetare har förlorat jobbet, andra har slitit hårdare än någonsin.
Hur ska vi i de kommande löneavtalen hantera denna nya verklighet?
Det är en fråga som vi parter på arbetsmarknaden måste ta på största allvar i de kommande förhandlingarna.
Hur ska vi rädda arbeten och skapa förutsättningar för nya?
Den ökande arbetslösheten, inte minst bland unga, måste vi besegra.
Inget kan i höst vara viktigare än att Sverige kan återstarta och företagen börja anställa igen.
Därför är jag undrande över den konfrontativa tonen i debattartikeln från LO:s ordförande Susanna Gideonsson, LO-distriktets (Norra Sverige) ordförande Krister Johansson och LO-distriktets (Norra Sverige) vice ordförande Carola Andersson i Norran (7/9 2020).
Att stå kvar vid samma krav på löneökningar som förra hösten känns inte konstruktivt mot bakgrund av hur hårt pandemin har slagit mot företag och jobb.
Att ”det aldrig finns pengar till arbetare”, som LO-företrädarna hävdar, är helt enkelt inte sant.
Den sortens offermentalitet gagnar inte de svåra utmaningar vi parter ska hantera i avtalsförhandlingarna.
Värdet av en arbetsprestation ligger inte i den årliga löneökningen utan i den lön och de villkor som är förknippade med anställningen.
Arbetsgivarna vill kunna öka sina medarbetares löner, och den möjligheten kommer alltid att finnas i enskilda företag även om avtalet blir på en lägre nivå än under mer normala omständigheter.
Jag är övertygad om att LO i förhandlingarna kommer att lägga retoriken åt sidan och i stället se till sina medlemmars intressen av löneavtal som kan rädda företag och arbeten.
I en ovanlig verklighet kan inte avtalsrörelsen vara som vanligt.