Replik på Roger Larssons, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK), debattartikel ”Låt församlingarna starta egen begravningsbyrå” publicerad i Norran och på norran.se fredagen den 3 september 2021.

Roger Larsson, du har så rätt i att det finns mycket man själv kan och får göra vid ett dödsfall eller en begravning.

Man får göra allt utom att kremera och gräva graven.

När anhöriga ringer till en begravningsbyrå och vill ha hjälp med att ordna begravningen är det oerhört få som säger att de ska göra någonting själva. De som tänkt göra det säger i ett tidigt skede att ”de här sakerna tänker vi ta hand om själva”.

Så möjligheten finns för alla, och alla som vänder sig till en auktoriserad begravningsbyrå får en skriftlig dokumentation om vad allt begravningsbyrån ska göra och kostnaderna.

De anhöriga har då att ta ställning till om det är något av detta de vill göra själva.

Jag blir lite konfunderad över att du ska kandidera till kyrkomötet med inställningen att låta församlingar driva begravningsbyrå.

Det har inte att göra med sakfrågan utan om kyrkans organisation. Den kan vara bra att kunna när man kandiderar till kyrkomötet.

Svenska kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten i Sverige – med undantag av Stockholm och Tranås.

Begravningsverksamheten är en myndighetsutövning man fått av staten att bedriva och är till för samtliga folkbokförda i Sverige.

Att bedriva näringsverksamhet och myndighetsutövning inom samma verksamhetsområde är inte möjlig ur många aspekter.

Myndighetsutövning har ingenting med näringsverksamhet att göra. Myndighetsutövningen är skattefinansierad och ska därför vara oberoende av näringsverksamhet.

Många människor ringer till Svenska kyrkans församlingar i samband med ett dödsfall och har frågor om till exempel gravplatser. Då ringer man till en myndighet och blir i samma andetag erbjuden av kyrkoherden att man kan få hjälp med begravningen också.

Vare sig Svenska kyrkan eller den enskilde kan hålla isär de olika rollerna.

Men det måste Svenska kyrkan göra så länge de är begravningshuvudman.

Sammanfattningsvis finns det inget hinder för människor att göra saker själva i samband med dödsfall, och så länge Svenska kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten finns inte möjligheten att bedriva begravningsbyråverksamhet.