Replik på Anna-Lena Danielssons (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten, Kjell Bäckmans (V), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten, och Hans Brettschneiders (MP), ledamot i ledamot i hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Västerbotten, replik ”Arbetet mot våld alltid en prioriterad fråga”, publicerad i Norran och på norran.se torsdagen den 10 juni 2021.
Företrädarna för Region Västerbottens politiska majoritet skriver: ”Vi har länge arbetat med att ställa frågan om våld i regionens verksamheter och utbildat personal om våld.”
De anser sig därför visa politisk handlingskraft när de nu tagit initiativ till ett beslut som handlar om samma sak, att regionens verksamheter ska ställa frågan om våld och att personalen ska utbildas om våld.
Alltså ett politiskt beslut kring något som redan görs.
Det är förvisso enkelt att få en politisk enighet bakom detta, men det är svårt att se majoritetens stora handlingskraft.
Moderaterna har under lång tid varit engagerade i frågor som rör våld i nära relationer. Allt från mäns våld mot kvinnor och barn till våld i hederns namn.
Nationellt har vi till exempel föreslagit att kvinnomisshandlare, som belagts med besöksförbud, ska tvingas bära fotboja. Vi föreslår också skärpta straff och obligatorisk häktning vid misstanke om vid grov kvinnofridskränkning.
Detta är Socialdemokraterna, Västerpartiet och Miljöpartiet emot.
Regionalt och lokalt har Moderaterna föreslagit mer resurser till länets kvinnojourer, vi vill kartlägga och motverka hedersrelaterat våld och vi vill stärka arbetet mot våld i HBTQ-relationer. Vi vill också rädda ASTA-mottagningen, vars viktiga arbete för personer som utsatts för sexuellt våld nu marginaliseras utifrån regionens beslut.
Arbetet mot mäns våld mot kvinnor och barn, hedersrelaterat våld och våld i nära relationer är viktigt. Det är ett alltför viktigt arbete att reduceras till regionpolitiska beslut kring ett arbete som redan görs, och att i detta försöka framstå som handlingskraftiga.
Att majoriteten i hälso- och sjukvårdsnämnden inte har bättre initiativ- och genomförandeförmåga än att bekräfta det arbete som regionen redan gör, efter 15 års påpekanden från regionens egna – eniga – folkhälsonämnder, är anmärkningsvärt och oroande.
Moderaterna välkomnar ett brett politiskt arbete mot våld, men det krävs större handlingskraft än vad den nuvarande politiska majoriteten uppvisar.