Senioruniversitetet fortsätter med sina intressanta föreläsningar.
Nu senast var det religionspsykologen Owe Wikström som höll föredrag.
Ett citat som fastnade var ”skönheten är minnet av paradiset”.
Sverige är det mest sekulariserade landet i världen. Ändå uttrycks längtan efter andlighet på många sätt. Nu senast i debatten om man kan ha yoga i kyrkan.
Spänningen mellan religion och andlighet är inte ny. Tydligast är det uttryckt inom Anonyma Alkoholister, som trots sina kristna rötter säger sig vara en andlig rörelse – inte en religiös.
Vi har ofta upplevelser vi inte kan sätta ord på. Det kan vara en bra film eller en bra bok som berör oss.
I upplevelser av musik är det ännu tydligare att orden inte vill räcka till. Samma sak kan gälla naturupplevelser som öppnar fönster mot det som är bortom orden.
Längtan efter andlighet beror också på de existentiella frågor som hela tiden dyker upp. Redan fyra–fem-åringar kan ställa svåra frågor som sedan dyker upp med jämna mellanrum: Vad är meningen med livet och hur tänker jag om döden?
Som präst och företrädare för en organiserad religiositet har jag ofta ställt mig frågan: Vad är det vi missat när andligheten frodas samtidigt som kyrkorna ekar allt tommare?
Som präst och företrädare för en organiserad religiositet har jag ofta ställt mig frågan: Vad är det vi missat när andligheten frodas samtidigt som kyrkorna ekar allt tommare?
Ett svar är att vi pratat för mycket och reducerat tron till en intellektuell fråga. Här har vi som är förkunnare ett stort ansvar: Kan människor känna igen sig i det vi säger från predikstolarna?
En predikan ska vara en bro från människans verklighet till Guds. Tyvärr har alltför många bara fäst bron i ena ändan. Ibland blir det mycket Gud och för lite människa – och ibland tvärtom.
Här kan vi lära av de ortodoxa kyrkorna och deras ikoner. Ikonens ögon säger till den troende: ”Du är sedd av Gud”. Det gör att vi lättare kan förstå att tron handlar om en relation till Gud.
Vi ska inte börja sätta upp gränser. I stället ska vi bejaka människors brottning med livsfrågorna och andliga upplevelser.
Förhoppningsvis kan de sedan upptäcka att samma livsfrågor, samma andliga upplevelser finns bearbetade i kyrkornas mångtusenåriga historia.
Vi ska ha respekt för att varje människa behöver göra sin egen andliga resa. Om den resan börjar när man får sitt första barn, eller när ens livskamrat dör, eller någon annan gång, spelar ingen roll. Det viktiga är att människor vågar tro att den resan kan rymmas inom kyrkornas väggar.
”Skönheten är minnet av paradiset”, är ett sätt att uttrycka att vi människor alltid längtar efter något mer.
Att Johann Sebastian Bach brukar kallas den femte evangelisten uttrycker att vägen till en personlig tro inte alltid börjar i intellektet utan lika ofta i förundran inför det vackra, det ordlösa.
Hans Marklund, präst