Jag tänker på Hydra, det mytologiska monstret med åtta huvuden.
För varje huvud som höggs av växte två nya ut. Hydra var nästintill omöjlig att döda.
Just så känns kriget mot den psykiska ohälsan. Så läge vi endast pratar om hur vi ska behandla symptomen, så länge vi endast pratar om symptomen kan vi fortsätta att hugga av huvuden tills monstret blir oövervinneligt. Vi måste förstå vad som livnär monstret för att kunna besegra det.
Kriget mot den psykiska ohälsan kommer inte att bli en promenad i parken. Nej, det kommer att krävas både mod och stor förändringsvilja. Från oss vuxna. Det liv vi lever i dag är svårt för våra hjärnor att hantera. Det beror på att evolutionen tar många hundra år. Våra hjärnor är troligen kvar på 1000-talet.
Har du inte lyssnat på Anders Hansens sommarprat (25/6 2019), så börja med det om du vill ha en större förståelse för ohälsans orsaker och evolutionen. Han sätter mänsklighetens långa historia i ett hanterbart perspektiv.Det sätt vi (inte) rör oss på, (inte) sover, äter och (inte) umgås med andra gör att människans mest grundläggande behov inte tillgodoses.
Det sätt vi (inte) rör oss på, (inte) sover, äter och (inte) umgås med andra gör att människans mest grundläggande behov inte tillgodoses.
Det gör oss nedstämda, ångestfyllda och till och med deprimerade.
Vi vet att pulshöjande aktiviteter gör oss friska, det hjälper till och med hjärnan att skapa nya hjärnceller, att det är viktigt med återhämtning genom sömn, att det spelar roll vad vi äter och att vi har nära vänner. Men ändå lever alltför många på ett sätt som våra hjärnor inte kan hantera. Vi kan inte förvänta oss att våra barn ska kunna hantera detta sätt att leva om inte vi vuxna gör det.
Att återgå till det liv vi levde för flera hundra år sedan är naturligtvis inte ett alternativ. Vi har fantastiska förutsättningar att i dag skapa en värld där alla människor lever inom planetens gränser, och där alla kan få mat på bordet och tak över huvudet, leva i demokratier, gå i skola, leva med olika bakgrunder, sexuella läggningar, funktionsvariationer och religioner.
Tack vare revolutioner av olika slag har vi ibland forcerat fram vår sociala utveckling. Senaste exemplet är #metoo-rörelsen. Och det är betydligt färre som lever under fattigdomsgränsen i dag än för 50 år sedan. Det pågår grymma krig och stora klimatförändringar, men vi har alla möjligheter i världen att förändra den situationen.
Jag läser text efter text, rapport efter rapport, skrivna av BUP, Bris, högsta ansvariga politiker, branschtidningar och experter. Jag står i regionfullmäktige och debatterar ämnet med oppositionen. Alla pratar symptom, ingen pratar orsaker. Det gör mig arg.
Våra barn är värda bättre, värda vuxna som anstränger sig och genomgår förändringar för deras skull, som sätter barnen först och som gör sitt främsta som vuxen. Tar ansvar.
Så gräv där du står. Ut och gå eller spring, sov minst sju timmar per natt, minska dramatiskt på sockerintaget, lägg undan telefonen när du umgås med andra och sätt dig i fysiskt sociala sammanhang som du trivs i. Och gör det för dina barn och barnbarns skull.
Och ja, vi kommer trots detta att känna oss nedstämda, ångestfyllda och deprimerade emellanåt. Men vi kommer ur det, förutsättningarna för det kommer nämligen att ha blivit betydligt bättre.
Låt oss ta till oss den fakta som är så vedertagen och utarbeta ett arbetssätt som på kort sikt hjälper de unga som i dag lider av psykisk ohälsa.
Och låt oss värdera det som betyder mest för oss, våra barn och vår hälsa, och göra de förändringar som krävs för att på lång sikt styra om skutan från sjukvården mot det vi kallar livet.
Emma Lindqvist (MP), regionråd Region Västerbotten med ansvar för miljö, klimat och hållbarhet