Den 25 september i år konstaterade Migrationsöverdomstolen att den nya gymnasielagen får tillämpas.
Det var glädjande nyheter.
Nu vill vi se att alla Västerbottens kommuner tar ansvar för att skapa långsiktiga boendelösningar för de ungdomar som är här.
Lagen innebär en ny möjlighet till uppehållstillstånd för gymnasiestudier. När den röstades igenom i riksdagen var det ett erkännande av att en stor grupp unga hamnat i kläm på grund av onormalt långa väntetider hos Migrationsverket. Efter domen meddelade Migrationsverket att de nu kan börja fatta bifallsbeslut i de här ärendena.
För några tusen unga personer, som kom till Sverige som ensamkommande barn för ungefär tre år sedan, har framtiden länge sett oviss ut. Nu tänds hoppet igen.
Men det är ett hopp som kantas av oro och otrygghet. Många har försatts i hemlöshet och lever i en utsatt situation.
Vi vill påminna om att det här är en särskilt utsatt grupp. För en ung person som flytt undan krig, våld och terror är trygghet och stabilitet avgörande. Vi möter många unga som gått igenom fasansfulla saker. Men till vår glädje ser vi att många ändå kommit på fötter. De har byggt upp en trygg vardag med skola och vänner och de känner tillit till vuxna omkring sig.
Just nu lever många ungdomar utan bostad, utlämnade till stöd från vänner och volontärer. Det är inte hållbart.
Vi ser hur detta hjälper dem att växa och utvecklas som människor varje dag.
Att de då inte ska kunna bo kvar där de har sin trygghet är att rycka undan mattan igen.
Om några år kan flera av de här ungdomarna vara ute på arbetsmarknaden. De kommer att kunna berika arbetsplatser med mångfald, kulturell kompetens och inte minst stark motivation. De unga som får uppehållstillstånd, och börjar arbeta här, kommer också att bidra genom både skatt och konsumtion i Västerbottens kommuner.
Då kommer vi att vara stolta över att vi erbjöd dem den där tryggheten som skyndade på deras integration och etablering i vårt samhälle.
För de ungdomar som har rätt att bo i Migrationsverkets boenden innebär det ofta en flytt från den kommun där de har rotat sig och avser att fortsätta studera. För de som inte har rätt att bo i Migrationsverkets boenden, och saknar andra alternativ, är situationen särskilt allvarlig.
Vi menar att kommunen både kan och bör låta de här ungdomarna få möjlighet att välja att bo kvar med stöd från kommunen. Både under studietiden och efter beviljat uppehållstillstånd. Det finns goda exempel på kommuner i Västerbotten som gör just detta. Men just nu lever många ungdomar utan bostad, utlämnade till stöd från vänner och volontärer. Det är inte hållbart.
Vi önskar att alla Västerbottens kommuner, tillsammans med alla goda krafter i samhället, tar sin del av ansvaret för den situation som uppkommit. Det här handlar om ungdomar som sedan länge befunnit sig i en utsatt situation och som nu har hamnat i kläm ännu en gång.
Kommunens ansvar handlar lika mycket om att möta grundläggande rättigheter och behov hos individen som att säkerställa tillit och trygghet för alla människor som bor i varje enskild kommun i Västerbotten. Kostnaderna för samhället kan bli mycket stora om vi accepterar att människor hamnar utanför.
Att få sina grundläggande behov tillgodosedda är en mänsklig rättighet.
Den brännande frågan är: Vilket samhälle vill vi stå upp för?
Anneli Ivarsson, ordförande Västerbottens distrikt, Rädda barnen
Åsa Nyström, biskop i Luleå stift, Svenska kyrkan
Lennart Ohlsson, ordförande Röda korsets regionråd norra Norrland