Juridiken kring hälsodata är komplex och svår att överblicka.
Varje år producerar hälso- och sjukvården enorma mängder värdefull data.
Data som är en guldgruva för våra forskare. Data som legat till grund för många viktiga vetenskapliga upptäckter.
Samarbetet mellan regionerna och akademin har sedan länge varit väl fungerande och omgärdat av effektiva skyddsmekanismer kring etikprövning och hantering av personuppgifter.
I Sverige hämmas utvecklingen av användningen av hälsodata av rådande regelverk. Juridiken kring hälsodata är komplex och svår att överblicka, vilket försvårar samarbetet mellan hälso- och sjukvården och akademin. Bland annat belyses detta i Forska Sveriges rapport för 2019.
Ett annat exempel belyses av SVT Västerbotten i ett reportage (25/11 2019) där forskare vid Umeå universitet har praktiska problem att genomföra klinisk forskning på grund av GDPR. Dels belastas sjukvårdspersonal i onödan, dels skapas en risk för att forskarna får in ett för begränsat underlag för att kunna genomföra sin forskning.
I vissa fall kan det röra sig om okunskap kring gällande regelverk och hur de ska tolkas. Följden kan bli att personalen gör fel, vilket kan få juridiska konsekvenser. Alternativt kan följden bli att personalen inte vågar agera och viktig utveckling vad gäller hantering av vårddata riskerar att hamna på efterkälken. Det drabbar forskning och i slutändan patienterna.
Sveriges vilja att vara bäst i EU-klassen när det gäller att tolka GDPR på hårdast möjliga sätt riskerar att vi nu hamnar på efterkälken.
Ett av många exempel är luftvägsregistret, ett nationellt kvalitetsregister för astma och KOL (Kroniskt obstruktiv lungsjukdom).
Eftersom alla regioner arbetar på olika sätt med detta sker ingen automatisk överföring av data till relevanta register. Detta gör att vården inte kan överblickas och jämföras – trots ett nationellt kvalitetsregister. Enkla brister i journalsystem, dataöverföring och samordning gör att vården inte kan utvecklas.
Ett annat problem är att kliniska forskare har svårt att få etiktillstånd för att få ut journaldata.
I nuläget får både forskare och hälso- och sjukvårdspersonal försöka hitta egna lösningar och svar. Det skapar osäkerhet och fördröjer, eller till och med förhindrar, utvecklingen.
Inte minst osäkerhet kring dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) är ett stort problem. Ett problem som även inneburit ökad byråkrati vid hantering av personuppgifter – utan att det tillfört någon egentlig nytta jämfört med hur det fungerat tidigare.
Sverige skulle kunna ta lärdom av grannlandet Finland. De har löst problematiken smidigare. I mars 2019 antogs ett förslag om nya regler för användningen av data från social- och hälsovården inom forskning, utveckling och innovation. Tack vare det anses Finland ha fått en internationell konkurrensfördel inom life science.
Sverige har en enorm potential tack vare våra kvalitetsregister, befolkningsregister, personnummer, biobanker och hälsodataregister. Tyvärr nyttjas inte denna potential fullt ut.
Regeringen måste omgående genomföra en översyn av lagar, regler och regleringsbrev som möjliggör för akademi och regioner att kunna samla in, dela och använda hälsodata.
Samtidigt måste individernas integritet skyddas. Patienters rätt att använda sin egen data behöver tydliggöras och stärkas.
Sveriges vilja att vara bäst i EU-klassen när det gäller att tolka GDPR på hårdast möjliga sätt riskerar att vi nu hamnar på efterkälken.
Det är hög tid att justera lagarna vad gäller hälsodata – för patienternas skull och för att vi inte ska hamna efter andra länder.
Camilla Waltersson Grönvall (M), riksdagsledamot från Västra Götalands län och socialpolitisk talesperson
Marie Morell (M), ordförande sjukvårdsdelegationen Sveriges Kommuner och Regioner
Nicklas Sandström (M), oppositionsråd Region Västerbotten