Lunds studenter demonstrerar för allmän rösträtt.
Demokratins genombrott i Sverige firas nu under några år: 2018–2021.
Skellefteås kommuninvånare har all anledning att stolt visa att ett motsvarande genombrott skedde här redan 100 år tidigare.
Regeringen vill uppmärksamma att det 2021 är 100 år sedan det första riksdagsvalet där både kvinnor och män fick rösta.
Det utgör ett unikt tillfälle att bemöta de utmaningar som demokratin står inför i dag. En kommitté ska under åren 2018 till 2021 planera, samordna och genomföra en samling av insatser och aktiviteter för en stark demokrati. Tyngdpunkten ska ligga på 2021.
Som forskare upptäckte jag i ett projekt, tillsammans med mina studerande vid Umeå universitet, att denna demokratins genombrott ägt rum 100 år tidigare i Skellefteå med dåvarande kungens acceptans. 2021 är det 200 år sedan både kvinnor och män i Skellefteå fick frihet att själva bestämma över sina liv.
Värt att fira, eller hur?
De som startade denna frigörelseprocess var knappast inriktade mot en stat-kyrka-lösning. De hade ett betydligt mer närliggande mål.
I en skrivelse till kommunstyrelsen i Skellefteå uppmanade jag kommunledningen att uppmärksamma detta. Och att hylla dem som vågade detta riskfyllda experiment, som mot alla odds fick ett så lyckat resultat. Man kan spåra roten till skellefteandan i detta tvåhundraåriga genombrott för tron på individens möjligheter att förändra livsvillkoren.
Kommunstyrelsen svarade: ”Kommunstyrelsen har en demokratiberedning som består av kommunfullmäktiges presidium och en representant för varje parti som är representerat i kommunfullmäktige.”
Denna beredning tog sig tid att sätta sig in i bakgrunden till mitt förslag. Jag föreslog att åren 2019–2021 skulle räcka till att planera, samordna och genomföra en samling av insatser och aktiviteter för en stark demokrati i Skellefteå. Tyngdpunkten i genomförandet kunde med fördel ligga på 2021 med en eventuell fortsättning under 2022.
Men kommunstyrelsens ledamöter kom fram till någonting helt annat. De motiverade sitt beslut på ett högst oväntat sätt om man tänker på att de leder en demokratisk kommun. Beslutsfattarna framhåller att någon särskild uppmärksamhet inte ägnas den historiska händelsen, med hänvisning till att den snarare kan tolkas som en tidig rörelse mot kyrkans separation från staten.
Det handlar alltså, enligt kommunstyrelsen, inte om ett embryo till ett demokratigenombrott eftersom det kan tolkas som en tidig rörelse mot kyrkans separation från staten.
Kommunstyrelsen tycks inte ha insett att samtliga auktoritära utövare på den tiden var hopkopplade i en gemensam överhet.
De som startade denna frigörelseprocess var knappast inriktade mot en stat-kyrka-lösning. De hade ett betydligt mer närliggande mål: De kämpade för individens möjlighet till självbestämmande, och inte minst kvinnans frigörelse. Därtill ledde det till fri företagsamhet och upphörandet av underklassens arbetsplikt och förbud att färdas fritt inom kommunen.
Men detta med förtryckets upphävande tycker inte kommunstyrelsen i Skellefteå ska firas. Däremot ger de stöd till att Lokalhistoriska föreningen, med Rolf Granstrand som ordförande, på Nordanådagen (7 juli) har demokrati som tema:
Man kan bara hoppas att många skelleftebor med sin närvaro demonstrerar sin stolthet över de förfäder som kämpade för individens fri- och rättigheter. De gjorde det mot en auktoritär överhet i form av en treenig stat, län, kommun, sammankopplad med statskyrka, stift och lokal kyrka i ännu en treenighet.
Carl E Olivestam, tidigare universitetslektor i religionsvetenskap, Umeå universitet, numera professor i utbildningsvetenskap vid Strömstad akademi