Ska vi tolerera de intoleranta?

Protester i Pittsburgh efter dödsskjutningarna i synagogan Tree of Life förra lördagen.

Protester i Pittsburgh efter dödsskjutningarna i synagogan Tree of Life förra lördagen.

Foto: Gene J. Puskar

Politik2018-11-03 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined
Protester i Pittsburgh efter dödsskjutningarna i synagogan Tree of Life förra lördagen.

Bara de senaste dagarna har USA skakats av flera hatbrott. I Pittsburgh mördades elva judar i en synagoga. I Kentucky blev två svarta personer ihjälskjutna i en livsmedelsbutik och i Florida satt en man och skickade paket med sprängladdningar till kända Trumpkritiker.

Var kommer detta hat ifrån?

Den frågan låter sig inte besvaras särskilt enkelt, så låt mig istället rikta fokus mot de digitala miljöer där detta hat får möjlighet att frodas fritt.

Robert Bowers, som mördade elva personer i en synagoga, var väldigt aktiv på Gab. En social medieplattform vars främsta signum är dess vidsträckta yttrandefrihet. I princip allt är tillåtet att säga där, förutom regelrätta dödshot.

En tummelplats för allehanda rasister, extremister och personer absolut längst ut på den politiska högerkanten.

I skrivande stund har Gab stängts ner, sedan det webbhotell där forumet låg inte längre säger sig vilja ha med sajten att göra.

Men det kommer inte att stoppa dem. De idéer och åsikter som uttalas på den här typen av sajter försvinner inte bara för att ett webbhotell väljer att avsluta kundrelationen.

Etablerade tjänster som Facebook och Twitter har med tiden kommit att inse att en allt för vidsträckt yttrandefrihet är dåligt för affärerna.

De idéer och åsikter som uttalas på den här typen av sajter försvinner inte bara för att ett webbhotell väljer att avsluta kundrelationen.

Därför har de sociala mediejättarna jobbat hårt för att ”rensa” bland sina användare och stängt av människor som sprider hat.

Följden av detta har blivit att de mest extrema har förflyttat sig till alternativa forum, som exempelvis Gab. Tjänster som Facebook och Twitter hjälper alltså indirekt till att göda dessa digitala rum där hatet tillåts att flöda fritt.

Här uppstår en paradox. Är det bättre att tillåta dessa extremister på de stora sociala forumen, eftersom vi där har koll på vilka de är och vad de säger? Eller är det rätt att förbjuda dem från plattformarna, för att därmed indirekt också driva dem till platser där radikaliseringen går betydligt fortare?

Ur ett affärsmässigt perspektiv är valet för exempelvis Facebook och Twitter enkelt. Annonsörerna vill inte förknippas med den typen av innehåll och den absoluta majoriteten av användarna vill inte använda en tjänst som tillåter hat och hets.

Tjänster som Gab å andra sidan bryr sig inte om pengar. De bryr sig om idéer, och det är en helt annan sak.

Men den här diskussionen aktualiserar också frågan om den så kallade toleransparadoxen. Ett begrepp som myntades av filosofen Karl Popper och som enkelt uttryckt går ut på att en hög grad av tolerans i ett samhälle i förlängningen leder till att denna tolerans avskaffas.

Det vill säga att det i ett demokratiskt samhälle alltid finns en risk för att intoleranta människor väljer att använda samhällets tolerans för att på sikt bekämpa densamma.

Karl Popper anser därför att vi, som tolerant samhälle och individer, måste ”hävda rätten att inte tolerera de intoleranta.”

Att vårda yttrandefriheten är en självklarhet för mig som publicist. Och denna frihet ska vara vid och tolerant.
 Men varje frihet kommer med ansvar. En frihet som inte vårdas riskerar nämligen snabbt att omvandlas till dess motsats.