Det är ett problem att Public Service trappar ned under sommaren.
Sommaren har inte varit lugn och skön på alla håll.
Sprängningar, rån och blodbrist. En lågkonjunktur kan stå inför dörren och på EU-nivå är osäkerhetsdimmorna kring Brexit långtifrån skingrade.
Stora och allvarliga frågor går helt enkelt inte på semester.
Frågan är varför de tyngsta delarna av Public service gör det.
SVT:s Aktuellt har åter börjat sändas i entimmesform. Under högsommarveckorna fick vi nöja oss med en nedbantad variant där lokal rapportering och djupgående analys till viss del fick stryka på foten.
Andra flaggskeppsinslag inom Public service samhällsbevakande utbud stämplade ut från tablån helt. Ekots paradprogram Lördagsintervjun – där aktuella makthavare under ansvarsutkrävande former grillas – tog paus i mitten av juni. Redan i maj, flera veckor innan Almedalens hetluft, sände det prestigefulla politikmagasinet Agenda sitt sista ordinarie program för säsongen.
Stora och allvarliga frågor går inte på semester.
Denna återkommande sommarordning sätter fingret på en öm punkt i debatten om Public service. Frågan om vad skattefinansierade mediehus egentligen bör ägna sig åt är visserligen komplex och inte sällan politiskt polariserande. Men ska SVT verkligen stå som värd för en kostsam schlagerfestival och är humorprogram i P3 ett statligt ansvar?
Men om vi utgår från att statliga medier har en roll att spela, och fortsatt borde finnas, kan de flesta nog enas om ett grundläggande huvudansvar. Vi förväntar oss bildande och fullgod samhällsbevakning – lokalt, nationellt och inte minst ur ett bredare omvärldsperspektiv.
Till stor del lever man upp till detta. Det är en styrka att etablerade och informativa format finns på plats. Men med tanke på de stora och skattebaserade musklerna Public service har är de årliga sommaravbrotten i det som många – med rätta – ser som själva kärnverksamheten ett inte helt lättmotiverat tilltag.
Välkända och kompetenta profiler inom radio och tv förtjänar självklart, precis som alla andra, att kunna ta semester. Frågan om att erbjuda kvalificerade samhällsprogram över hela året är dock större än en personalpolitisk schemaläggningsfråga. Upplägg kan vid behov tillfälligt göras om och kompetenta vikarier få träda in.
Att den enda medieverksamhet i landet som inte verkar på en faktisk marknad tonar ned de allmänbildande delarna under lång tid, bara för att det är sommar, är ett principiellt bekymmer, långt större än att det kan vara tröttsamt med en fadd tomgångstablå.
För all del, kändisar som sommarpratar i P1 kan för många utgöra intressant lyssning. Men ska det ersätta samhällsjournalistiken?
Max Eskilsson, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån