LSS och assistansersättningen har diskuterats länge i svensk politik.
Trots detta kan vi konstatera att situationen inte blivit märkbart bättre. Faktum är att den snarare är mer akut än någonsin.
Assistansbolagen går på knäna. Det drabbar i slutändan användarna.
Är det någonstans Socialdemokraternas nedskärningspolitik fått genomslag så är det inom LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och den personliga assistansen.
I en undersökning från Arbetsgivarföreningen KFO svarar nästan hälften av dess medlemmar inom avtalsområdet personlig assistans att man klarar av att bedriva verksamheten i maximalt två år till med nuvarande uppräkningstakt av schablonersättningen. 70 procent svarar att verksamheten är satt under ekonomisk press. 75 procent svarar att de redan behövt göra nedskärningar.
Det har bland annat handlat om att man tvingats dra ner på utbildningar eller att anställa assistenter med en lägre ingångslön. När personalen inte ges rätt utbildning, eller möjlighet till god handledning och introduktion, försämras kvaliteten på assistansen. De som ytterst drabbas är de som är beroende av assistans för att få ett drägligt liv.
Timersättningen för assistans är kraftigt underfinansierad. Men regeringen vill ändå stoltsera med att de höjer timersättningen med 1,5 procent. Vad man dock inte gärna pratar om är att personliga assistenters avtalade löneökningar ligger på 2,2 procent. Det är en ekvation som inte ens finansminister Magdalena Andersson (S) kan få att gå ihop.
Med regeringens blygsamma höjning blir assistansersättningen runt 300 kronor i timmen under kommande år. De pengarna ska täcka all verksamhet – såväl praktisk som administrativ. Den inkluderar även lönekostnader. Men verkligheten är att ersättningen inte utvecklats i takt med den allmänna löneutvecklingen, vilket innebär att verksamheten redan är underfinansierad.
Denna underfinansiering kommer att bli värre nu när regeringen tydliggjort att man tänker fortsätta med sin underfinansiering.
Sverigedemokraterna har under lång tid avsatt medel för att timersättningen ska motsvara löneutvecklingen.
Assistansen och LSS är områden som inte klarar av fler år med skriande resursbrist.
Regeringen måste ta initiativ för att tillgodose att schablonersättningen motsvarar löneutvecklingen. Innan det är för sent.
Carina Ståhl Herrstedt (SD), riksdagsledamot från Skåne län och funktionshinderpolitisk talesperson