Ungerns president Viktor Orbán under ett möte med Rysslands president Vladimir Putin.
Under de senaste 20 åren har populistiska partier runt om i Europa mer än tredubblat sitt stöd och på allvar utmanat den etablerade politiska ordningen i många länder. I dag röstar en av fyra européer på ett sådant parti.
Populismen tycks helt enkelt ha blivit mainstream.
Det här visar en granskning som The Guardian har gjort tillsammans med fler än 30 politikforskare och där man tittat på dessa partiers framgångar i 31 nationella val i Europa.
Cas Mudde, en av världens främsta experter på politisk extremism och populism, definierar populism som kampen mellan ”folket” och ”eliten”. Två grupper som är homogena och som står i direkt opposition till varandra och där folket alltid är ”rena”, medan eliten är ”korrupt”.
Den sanne populisten tillhör naturligtvis ”folket” och för dess talan.
Populismen fungerar dock sällan ensam, utan är i behov av en så kallad ”värdideologi”, exempelvis nationalism eller socialism.
Och det vi ser runt om i världen just nu är att medierna allt mer har kommit att pekas ut som en del av denna påstådda ”elit”. Ett etablissemang som står i opposition till resten av samhället.
Oavsett om landets ledare heter Viktor Orbán, Alexis Tsipras, Heinz-Christian Strache eller Donald Trump spelar alltid medierna en viktig roll i dramaturgin. I bästa fall handlar det om en ansträngd relation, men i många fall rör det sig snarare om ett öppet krig.
Den sanne populisten tillhör naturligtvis ”folket” och för dess talan.
I en färsk artikel i Dagens Nyheter skriver Sveriges Radios Cilla Benkö och Gabriel Byström om hur public service-medier allt mer utmålas som en samhällsfara runt om i Europa. Anklagelser om att nyhetsbevakningen skulle vara politiskt vinklad och att public service ägnar sig åt fel saker. Krav på hårdare granskning av public service blir också allt vanligare.
Cilla Benkö och Gabriel Byström skriver: ”Kritiken uteblev när den danska kulturministern vill göra om det danska public servicebolaget DR från en medieinstitution till en kulturinstitution. President Emmanuel Macron i Frankrike rasade mot public service och ville skärpa granskning och minska anslag. Utvecklingen visar att det numera är politiskt riskfritt att ge sig in och försöka förändra fundamenten för public service. […] Så skapas steg för steg den perfekta storm där omfattande förändringar och inskränkningar av vad public service är och hur dess uppdrag ska se ut blir möjliga att genomföra.”
För populisten är medierna således alltid en fiende. Så länge medierna inte styrs av den egna statsapparaten vill säga.