Lagstiftning. Det finns mycket onödig lagstiftning som borde avskaffas.
En vanlig svensk lagbok består av över 850 lagar. En del av lagarna rör mord och stöld – handlingar som de allra flesta menar är omoraliska och bör bestraffas av staten. Men det finns en rad olika lagar som har tillkommit efter vissa intressegruppers påtryckningar eller som har ett gott ändamål utan att generera särskilt stora effekter.
Ett exempel på en sådan regel är begränsningen av hur många cigaretter ett paket får innehålla (20 stycken), vilket är anledningen till att man inte får sälja enstaka cigaretter till glada människor som är ute på krogen. Ett annat är danstillståndet, som riksdagen vill avskaffa men regeringen behöll efter en utredning 2018. Det innebär att man behöver tillstånd för att dansa offentligt. Ett tredje exempel är att man behöver söka polistillstånd för att anordna loppmarknader.
Alla betydelselösa regleringar skapar en helhet som ger ett litet spretigt intryck.
Och såhär fortsätter det, sida upp och sida ner i lagboken. Viktiga lagstiftningar blandas med ineffektiva krav på tillstånd för att bygga på sin egen mark eller dansa på stan – lagar som mest verkar vara ett resultat av att politikerna inte litar på vanliga människor. Det resulterar i ett lapptäcke av regleringar som gör att människor är lite mer ofria än vad som är nödvändigt.
Alla betydelselösa regleringar skapar en helhet som ger ett litet spretigt intryck. Det väcker en diskussion som handlar om vad samhället egentligen ska lägga sig i. Oavsett politisk färg kan de flesta räkna upp flera lagar de skulle vilja införa på rak arm, men få kan komma på lagar som de skulle vilja avskaffa.
Men när staten lägger sig i utan att det finns ett behov minskar ingripandets legitimitet. Man ska inte bli alltför dystopisk, men det kommer en punkt när lagstiftningen inte stämmer överens med människors värderingar, om lagstiftaren fortsätter på samma spår. Varför ska man då bry sig om alla viktiga lagar som finns för att skydda människor?
I sitt Almedalstal i år beskrev Moderatledaren Ulf Kristersson Sverige som ett “tolerant land där man ofta får göra precis vad man vill”. Men så är det inte idag. Alla förbud och meningslös byråkrati hindrar människor från att ha roligt och leva fritt. Man kan hoppas på att någon politiker förverkligar Kristerssons idéer. För det landet han beskriver låter ganska trevligt.
Frida Jansson