Nu går mission impossible vidare till Annie Lööf

Krönika. Annie Lööf håller fast vid sitt ursprungliga spår, att ännu en gång undersöka möjligheterna för Alliansen att hitta stöd över blockgränsen, en lösning där Alliansen håller ihop samtidigt som den tolereras av tillräckligt många i riksdagen. Utsikterna att lyckas är inte stora.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Politik2018-11-16 06:56
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined

Först misslyckades M-ledaren Ulf Kristersson.

Sedan misslyckades statsminister Stefan Löfven (S).

Sedan blev Ulf Kristersson den förste statsministerkandidaten som inte godkänts av riksdagen sedan enkammarriksdagen infördes 1971.

Nu blir det C-ledaren Annie Lööfs tur (eller otur) att misslyckas. Uppdraget att sondera möjligheterna för en ny regering ser ut att misslyckas. Positionerna är lika låsta som de hela tiden varit. Om inte än mer låsta.

Annie Lööfs uppdrag ser dock något annorlunda ut. Tidigare handlade det om att försöka bilda en regering. Nu handlar det om att undersöka förutsättningarna för en regering. Det antyder att det inte är självklart att Lööf blir statsminister – om hon mot förmodan skulle lyckas dyrka upp låsningarna. Vilket hon också sagt att hon inte vill bli.

Annie Lööf har varit väldigt tydlig med att hon inte vill bryta sig loss från Alliansen för att sätta sig i en S-ledd regering.

Finns det då ingenting som talar för att hon skulle lyckas lösa upp denna gordiska knut?

Möjligen för att det finns ett brett politiskt stöd för att ge henne uppdraget. Bara Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har öppet förklarat att han är emot. Han tycker att riksdagen ska pröva Stefan Löfven som statsminister. Vilket inte Löfven vill. Han ser ingen poäng med det. Vill inte framstå som en ”looser”.

Hon vill också komma runt låsningarna genom att fokusera på det sakpolitiska innehållet.

Men Annie Lööf håller fast vid sitt ursprungliga spår, att ännu en gång undersöka möjligheterna för Alliansen att hitta stöd över blockgränsen, en lösning där Alliansen håller ihop samtidigt som den tolereras av tillräckligt många i riksdagen. Utsikterna att lyckas är inte stora.

För Annie Lööf har varit väldigt tydlig med att hon inte vill bryta sig loss från Alliansen för att sätta sig i en S-ledd regering. Samtidigt som statsminister Stefan Löfven klart och tydligt deklarerat att han inte är intresserad att stödja en blocköverskridande konstellation där han själv inte är statsminister.

Därtill finns det en lång rad ultimativa nej från Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Annie Lööf får en vecka på sig att sondera vilka förutsättningar som finns. Talmannen Andreas Norlén håller dörren öppen för en förlängning. Misslyckas hon är det dags för talmannen att än en gång ta över processen. Det mest logiska är då att pröva statsminister Löfven i skarpt läge.

Oavsett om han vill det eller inte.

För nu när Centerpartiet och Liberalerna tydligt markerat mot konservatism och högerpopulism, genom att rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister, är det inte mer än rätt att de i skarpt läge talar om för väljarna vad de tycker som Stefan Löfven som statsminister.