i måste hålla två tankar i huvudet samtidigt: säkra klimatomställningen parallellt med att vi sätter in åtgärder för att tackla de ekonomiska konsekvenserna av coronaviruset.
Grön skatteväxling är ett verktyg som kan användas till detta ändamål. Tankesmedjan Fores har tillsammans med forskare och tunga intressenter tagit fram antologin ”Växla upp! 12 åtgärder för en bättre grön skatteväxling” för att inspirera politiken på området.
Utifrån den uppmanar vi politikerna att snarast avskaffa fossila subventioner eftersom de går emot principen att förorenaren betalar. Om vi avskaffar dessa subventioner nu kommer det låga oljepriset att bidra till att de som nyttjar fossila bränslen inte drabbas lika hårt.
Principen ”förorenaren betalar” är knappast kontroversiell. Den kan användas för att motivera en höjning av skatter på klimatskadliga aktiviteter.
Det marknadsmisslyckande som dessa negativa aktiviteter utgör prissätts så att marknaden kan fungera så effektivt som möjligt. En grön skatteväxling kombinerar idén om att beskatta miljö- och klimatskadliga aktiviteter med sänkt skatt på sådant som är samhällsnyttigt.
Partierna bakom januariöverenskommelsen har i 73-punktsprogrammet utlovat en grön skatteväxling på 15 miljarder kronor.
Idén bakom skatteväxlingen är enkel. Men i praktiken har den visat sig vara svår att genomföra. Med detta i åtanke har Fores tagit fram en antologi för bättre grön skatteväxling.
Partierna bakom januariöverenskommelsen har i 73-punktsprogrammet utlovat en grön skatteväxling på 15 miljarder kronor.
När budgeten förhandlas och ekonomin är pressad i och med spridningen av coronaviruset är det viktigt att vi fortsätter säkra klimatomställning, samtidigt som vi tacklar de ekonomiska konsekvenserna av coronan.
En röd tråd som ses i flera av bidragen i den antologi som Fores nu lanserar är avskaffandet av fossila subventioner. Från ett liberalt perspektiv vill vi lyfta denna fråga eftersom fossila subventioner är den exakta motsatsen till principen ”förorenaren betalar”.
Fossila subventioner bör tas bort omgående. Dock är det viktigt att skilja på verksamhet som sker inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och verksamhet i den icke-handlade sektorn. Fokus bör ligga på den senare. De företag och verksamheter som är en del av EU:s system betalar ett pris för koldioxid i form av priset för en utsläppsrätt.
För företag i den icke-handlande sektorn, det vill säga det som inte täcks av EU:s system, finns i stället en koldioxidskatt. Men undantag för detta, det vill säga fossila subventioner, existerar i Sverige. Dessa bör genast avskaffas.
Hur man definierar fossila subventioner varierar. OECD uppskattar till exempel att cirka 17 miljarder kronor går till subventioner till fossila bränslen i Sverige. Vad den exakta siffran är spelar mindre roll. Vi vet med säkerhet att det rör sig om miljarder som bidrar till ökade utsläpp.
Vi är medvetna om att avskaffandet av subventionerna bara skulle ge ökade intäkter till staten på kort sikt. Det är alltså inte en permanent intäkt till staten eftersom åtminstone en del av de som utnyttjat undantagen i skatten kommer tvingas att antingen minska sin produktion, avsluta den eller helt enkelt byta ut fossilt mot fossilfritt.
Däremot kan den tillfälliga intäkt som detta innebär användas för att hjälpa många som nu kommer att behöva stödjas i både klimatomställningen och i konsekvenserna av coronaviruset.
Vi förstår att vissa sektorer, individer, industrier med flera kan drabbas av att en fossil subvention tas bort. Detta måste hanteras, men det bör inte göras på bekostnad av klimatet.
Klimatpolitik kan, och bör, inte lösa alla samhällsproblem.
Ulrica Schenström, vd Fores
Mette Kalin McVeigh, chef för klimatprogrammet Fores
Ruben Henriksson, assisterande chef för klimatprogrammet Fores