Replik på Nina Björbys (S), ordförande Regionen Västerbottens kulturutskott, med fleras debattartikel ”Den fria kulturen och konsten är under attack från SD”, publicerad i Norran och på norran.se måndagen den 18 november 2019.
I en ödesmättad och ofrivilligt roande debattartikel i Norran (18/11 2019) angriper de fem partierna i Region Västerbottens kulturutskott Sverigedemokraternas regionala kulturpolitik.
De sedvanligt trötta liknelserna med Tyskland på 1930-talet finns där förstås, liksom det pliktskyldiga värnandet om demokratin där det antyds att Sverigedemokraterna vill likrikta och bygga en diktatur. Ett bygge som tydligen börjar med att som demokratiskt folkvald opposition lägga fram en alternativ kulturplan för regionen.
För sakens skull kan vi börja med att lugna de fem partierna. Det är fint att vänster-höger-alliansen tillskriver oppositionen i länet så stor betydelse, men oavsett hur stora vi blir kommer Sverigedemokraterna alltid att värna både demokrati och mångfald. Låt oss i stället dämpa tonläget och prata om det största problemet med kritiken, nämligen att hela grundpremissen är felaktig.
Ingenstans i vår kulturplan attackerar vi i Sverigedemokraterna den ”fria kulturen” eller den ”konstnärliga friheten”. Det står var och en fritt att när som helst uttrycka sig fritt i ord och bild, att måla tavlor, forma skulpturer och sätta upp föreställningar med musik, teater eller dans. Västerbotten ska självklart även fortsättningsvis vara en plats med förutsättningar för människor att leva, bo och verka.
Det vi vill diskutera är vem som ska betala för det, och i vilken utsträckning. Det är vårt ansvar och vår plikt som politiker att hushålla med skattebetalarnas resurser på bästa sätt. Någon måste ta på sig den otacksamma uppgiften att se över den skattefinansierade kulturen, den som kostar Västerbottens skattebetalare pengar, och väga den emot andra alternativ – som sjukvård.
Att använda kulturen som budgetregulator är inget vi tar lätt på. Vi hade mer än gärna sett omfattande satsningar på både opera och annan kultur, såvida vi haft ändlösa resurser. Att bevara kulturella band som knyter ihop samtiden med vår svenska, nordiska och europeiska historia är något som Sverigedemokraterna alltid värnat. Våra kulturella institutioner är en påminnelse om vad det är att vara svensk.
Samtidigt är verkligheten att många kommuner i länet går på knäna, att en lågkonjunktur är i vardande, och att regionen behöver spara pengar. Det är aldrig roligt att tvingas komma till insikt om att ekonomin inte längre tillåter samma utsvävningar som tidigare, och att svångremmen måste dras åt. Och när övriga partier saknar den insikten, blir det Sverigedemokraternas otacksamma uppgift att ta ansvar för att prioritera kärnverksamheten.
Att låtsas som att det inte redan finns politiskt styrning av de skattemedel som tilldelas kulturen blir lätt befängt, pengarna lottas förstås inte ut. Det handlar alltså bara om hur mycket pengar som är rimligt att dela ut, och om hur man kan fördela dem bäst för att så många som möjligt och inte bara en priviligierad Umeå-elit ska få ta del av kultursatsningarna.
Låt oss slutligen återkomma till det suggestiva citatet från den fem partiernas debattartikel, ”äger du kulturen, äger du folket”. När övriga partier är överens om att lägga ännu mer medel än Sverigedemokraterna på en politisk kulturplan, så kanske detta mest blir en projektion av egna målsättningar?
Petter Nilsson, gruppledare för Sverigedemokraterna i Region Västerbotten
Markku Abrahamsson (SD), gruppledare för Sverigedemokraterna i Skellefteå kommun
Jonas Andersson (SD), riksdagsledamot från Västerbottens län
Sara Gille (SD), riksdagsledamot från Malmö kommun
Den fria kulturen och konsten är under attack från SD