Nej, det är inte Grönköping det hände i Skellefteå

Debatt. Oavsett om de som bestämmer i kommunen tror på spöken och troll, eller bara tyckte att det ”var en kul grej” att bjuda in spökjägarna, finns det faktiskt en vidare aspekt på det här. Det är ett demokratiskt problem när det offentliga använder skattepengar på ett sätt som undergräver förtroendet för fakta och vetenskap.

Foto: Mats Andersson/TT

Politik2019-11-19 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined

Skellefteå bjuder in spökjägare till biblioteket för en föreläsning för barn och unga om hur de dokumenterar paranormal aktivitet. Notan landar på 12 000 kronor.

Det handlar måhända om en småsumma, men det sätter fingret på det större problemet: hur lättvindigt makthavarna alltför ofta behandlar våra surt förvärvade skattepengar. Antingen tror makthavarna i Skellefteå på spöken. Eller så tycker de att det är okej att lägga skattepengar på ren kvasivetenskap och lära unga att det här med fakta och vetenskap inte är så jäkla viktigt.

Sverige har bland de högsta skatterna i världen. En vanlig polis eller sjuksköterska betalar halva sin lön i skatt när arbetsgivaravgifter och skatter på konsumtion räknats in.

Skattepengar kan användas på rätt sätt och till rätt saker, till sådant som skola, sjukvård och rättssäkerhet. Men nästan varje dag hör man om hur det offentliga slösar med våra skattepengar.

Den här gången handlar det kanske inte om så mycket pengar. Men om det offentliga kan lägga 12 000 kronor på humbug, finns det då några gränser för vad våra skattepengar kan gå till?

Om det offentliga kan lägga 12 000 kronor på humbug, finns det då några gränser för vad våra skattepengar kan gå till?

Det är en sak med alla tokiga satsningar för att sätta kommuner på kartan, det missriktade varumärkesbyggandet, eller stora investeringar, som i bästa fall bara gynnar några få.

Men när det kommer till spökjakter borde alla förstå att det är rent hittepå.

Men det här är inte den enda gången politikerna i Skellefteå slänger skattepengar på saker som inte finns.

Sedan 2005 har kommunen ett särskilt bidrag där den som vill elsanera sin bostad kan få 50 000 kronor. Hittills har kommunen betalat ut över en miljon, trots att forskare och expertmyndigheter är rörande överens om att det saknas vetenskapligt stöd både för diagnosen och elsaneringen.

Oavsett om de som bestämmer i kommunen tror på spöken och troll, eller bara tyckte att det ”var en kul grej” att bjuda in spökjägarna, finns det faktiskt en vidare aspekt på det här.

Det är ett demokratiskt problem när det offentliga använder skattepengar på ett sätt som undergräver förtroendet för fakta och vetenskap. Och det gäller oavsett om det handlar om spökjakt eller elöverkänslighet. För om det är okej att underkänna vetenskapen när det kommer till spöken och sjukdomar, var går egentligen gränsen för när vi måste börja lyssna på forskningen?

För snart hundra år sedan myntade den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller uttrycket ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. I Skellefteå verkar politikerna ha glömt det, men det är faktiskt lika sant än i dag.

Johan Gustafsson, Skattebetalarnas slöseriombudsman