På samma sätt som man avrundar ett kalenderår med en årskrönika kan man som fritidspolitiker sammanfatta en valrörelse.
Särskilt när man hunnit vila ifrån den ett tag.
Nåja, vila och vila. Väl valresultatet är ett faktum påbörjas nästa process.
Nomineringstiden är den period som brukar locka fram det sämsta hos folk. Från att ha varit en enhet ställs man helt plötsligt mot varandra.
Men just den biten är en helt annan krönika med intriger som lika gärna hade kunnat hämtas från såpoperornas värld.
Valrörelsen 2018 förutspåddes att bli smutsig. Den profetian infriades till stor del.
Det här var min tredje stora valrörelse, kyrkovalen och EU-valen inte inräknade.
Med reflexvästen på drar man den ena vattendunken efter den andra från partiexpeditionen till ens andra hem, valstugan. Man samtalar med väljare och skolungdomar, som skickats dit för att ta reda på skillnaderna mellan partierna.
Man samtalar med väljare och skolungdomar, som skickats dit för att ta reda på skillnaderna mellan partierna.
De samtalen är de roligaste. Där prövas man i att besvara knepiga frågor på ett begripligt sätt, fjärran från byråkratsvenskan.
Årets valrörelse blev lite märklig. Stämningen var mer hätsk än tidigare, och då syftar jag inte främst på politiska utspel.
Att det kan bli eldiga diskussioner är ingenting konstigt. Mer märkligt upplevde jag de oprovocerade konfrontationerna.
Mellan samtal, broschyrutdelning och ballonguppblåsning – som färgar den mest rödhjärtade människas ansikte blått – stegade de fram. Personerna (läs: karlarna) laddade till tusen för att säga sitt hjärtas mening: ”Jag ska aldrig mer rösta på sossarna.”
Det tycker jag naturligtvis spontant är tråkigt. Jag lämnar givetvis utrymme för att de ska kunna berätta vad som stör. Men förklaringen uteblir i de flesta fall.
”Jag ska rösta på parti X”, säger mannen. Då ler jag vänligt och frågar: ”Vad tycker du lockar med parti X?”.
Nedan följer ett potpurri av svar:
- Ni är värdelösa.
- För att med er får man miljötomtarna på köpet.
- Är du en så dum pk-människa att du tror allt blir bättre med Röfven (sic)?
Och best in show: ”Det har du inte med att göra”.
Värt att notera är att inget av dessa upplysningar faktiskt svarade på ställd fråga.
Tursamt nog finns det en gemensam fredspipa bland oss svenskar. En fråga som får varje ilsken person att lugna ner sig. Den vänliga frågan är om man kan få bjuda på en kopp kaffe. Så PK det kan bli i en kopp.
Emilia Hallin, socialdemokratisk ordförande i kulturnämnden i Skellefteå
Fotnot: Kaffet var både miljömärkt och Fairtrade.