Det är med oro som vi i Hyresgästföreningen ser att frågan om marknadshyror dykt upp som en bricka i förhandlingsspelet om regeringsmakten.
Ett hem är inte en vara som alla andra. Det tillgodoser några av människans mest fundamentala behov; tak över huvudet och en plats för vila och återhämtning. Hemmet är också platsen där vi vågar ta sats och där vi landar mjukt. Det är en nödvändighet för att vi som individer ska fungera i ett samhälle. Och ett fungerande samhälle behöver fungerande individer.
Det faller sig då rätt självklart att den som inte har ett grundläggande mänskligt behov tillgodosett, den som söker ett hem, lätt hamnar i ett dåligt förhandlingsläge.
I synnerhet i bostadsbristens Sverige.
Syftet med dagens system, med kollektivt förhandlade hyror, är bland annat att neutralisera det skeva maktförhållandet mellan den som äger och den som hyr.
Slutsatsen vi kan dra är att marknadshyror skulle öka hyrorna, inte utbudet. Samtidigt ser vi ett fortsatt skriande behov av i synnerhet hyresrätter med rimliga hyror.
De som förespråkar marknadshyror utgår ifrån ett marknadsteoretiskt ramverk som tar liten eller ingen hänsyn till denna skeva maktrelation. Marknaden anses vara det effektivaste sättet att fördela resurser utifrån individers preferenser.
Slår vi upp ordet preferens så betyder det ungefär ”något som man föredrar framför något annat”.
Nej, det handlar inte om ordklyveri. Det är faktiskt så själva innebörden i begreppet tillämpas inom ramen för marknadsteori.
Och det är här vi måste göra en åtskillnad. Vi menar att ett hem är mer än något man föredrar. Ett hem är något alla människor och medborgare i ett samhälle behöver.
Om priset på brödrostar, blomkrukor eller digitala kanalpaket blir för högt kan vi välja bort dessa varor helt och hållet utan att våra grundläggande mänskliga behov åsidosätts.
Ett hem kan inte väljas bort på motsvarande sätt. I en bristsituation väljer de allra flesta bort all annan konsumtion för att ha råd att bo. Sverige har ungefär tre miljoner hyresgäster, och detta får därför, oundvikligen, negativa samhällsekonomiska konsekvenser.
Ett huvudargument från de debattörer som förespråkar marknadshyra är att den skulle leda till ett ökat byggande eftersom den högre hyran ökar incitamenten till nyproduktion.
Det finns mycket som talar emot detta. Tittar vi till exempel på bostadsrätter som är marknadsprissatta har priserna ökat utan att stimulera nyproduktion på motsvarande sätt.
Högre bostadspriser leder nämligen även till högre priser på att bygga, i alla led. Alla vill ha en större del av den växande kakan. Det är precis så marknaden förväntas fungera.
Slutsatsen vi kan dra är att marknadshyror skulle öka hyrorna, inte utbudet. Samtidigt ser vi ett fortsatt skriande behov av i synnerhet hyresrätter med rimliga hyror.
Det är bra att politikerna försöker skapa en regering och breda politiska reformer.
Men om det är fler bostäder som efterfrågas så är inte marknadshyror lösningen.
Lillemor Göranson, ordförande Hyresgästföreningen Region Norrland
Maria Stenberg, regionchef Hyresgästföreningen Region Norrland