Redan på 1970-talet skrev den tyske filosofen och psykoanalytikern Erich From följande i boken ”Att ha eller att vara”:
”För första gången i historien beror mänsklighetens överlevnad på en radikal förändring av människohjärtat, men detta är i sin tur beroende av att dramatiska ekonomiska och sociala förändringar genomförs som kan ge människohjärtat en chans att ändra sig och mod och fantasi nog att åstadkomma en förändring. Att ha innebär ägande och leder till försvar, våld och aggression, att vara kräver oberoende, frihet och kritiskt förnuft. Man kan inte ha kärlek, det ligger inte inom ägandets utan inom varandets livsform.”
Konsumtionskritik har förekommit genom hela mänsklighetens historia. Vi hittar den redan i Gamla testamentet, och den har sedan återkommit på olika sätt ända in i våra dagar.
Konsumtionskritik har förekommit genom hela mänsklighetens historia. Vi hittar den redan i Gamla testamentet.
Skillnaden är att det i dag inte bara handlar om vad som är meningsfullt i livet, utan faktiskt också om mänsklighetens överlevnad. Vi behöver inte vara mattesnillen för att förstå att om alla kineser och indier skulle konsumera jordens resurser, som vi gör i västerlandet, så skulle de inte räcka till särskilt länge.
Det vi kan hoppas på är att tekniken snabbt utvecklas så att vi kan leva sparsammare när det gäller energi och råvaror.
Men jag tror inte att det kommer att räcka. Vi behöver också förändra vår livsstil.
Att förändra en livsstil är inte lätt eftersom vår identitet och status ofta hänger intimt samman med vad vi konsumerar. Det gäller allt från kläder, bilar och semesterresor till hur vi bor. Men när vi börjar må dåligt av den insikten blir vår reaktion ofta densamma som för alkoholisten när hen känner att spriten börjar gå ur kroppen.
Det blir mer av samma vara, annars orkar vi inte med livet.
Att argumentera för en enklare och mindre konsumtionsinriktad livsstil är inte lätt när den globala marknadsekonomin på bara några årtionden lyft oerhört många människor ur djup fattigdom.
Samtidigt infinner sig frågan: Hur länge kan denna positiva utveckling fortgå?
Kommer framtiden att innebära enradikal förändring av människohjärtat,eller kommer konsumerandet att leda till försvar, våld och aggression?
De nationalistiska strömningarna som breder ut sig i dag är illavarslande tecken. Men jag vill ändå tro att människans överlevnadsinstinkter, och förmåga till samarbete, kommer att leda till att vi hittar lösningar som inte slutar med en katastrof.
Jag tror att de flesta av oss skulle må bättre av att konsumera mindre och älska mer.
För som Paulus skriver: ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”
Hans Marklund, präst