Nog är det ju som märkligt.
Att så många har så lätt att glömma bort hur landet Sverige egentligen ser ut.
Jag är socialdemokrat, det är ingen kioskvältare att redovisa det. Men jag är också arjeplogsbo, inlandsbo, norrbottning.
Och ibland skrattar jag åt mig själv när jag ser hur det faktum att jag är född och uppvuxen i norra Sverige liksom tar över.
Jag har sett otaliga exempel på märkligt fattade beslut, baserade på utredningar med bristfällig kravspecifikation, där den som haft utredningsansvaret inte brytt sig särskilt mycket om att redovisa konsekvenserna för andra kommuner än den jättestora. Jag tänker elaka tankar då. Skakar på huvudet och andas djupt.
Ställ alltid frågan: ”Hur slår det här i Åsele, eller i Vindeln, eller i Arjeplog?”
Sverige ser olika ut. Det som är självklart i Stockholm – bostadspriser som ökar, invånarantal som stiger, kollektivtrafik som ett tätt nät – eller i Skellefteå – industrier som tuggar på, underlag för restauranger, flygtrafik som fungerar – behöver inte alls vara sant i inlandet.
Men även de små kommunerna knegar på. Försöker lösa behoven av utbildning, vård och omsorg rationellt. Hittar samarbeten. Levererar. Skapar framtidstro.
Men nog kan man ju bli galen när utredare och departement levererar beslutsunderlag där man inte ens kollat hur förslagen skulle slå för oss.
Strandskyddet är en fråga som är alldeles galen. Tror man att bebyggelsen ser ut som runt Medborgarplatsen på Söder i Stockholm så är det väl lätt att tycka att vi måste skydda områden från bebyggelse så att människan får plats. Kommer man och hälsar på hos oss så får man klart för sig att både människor och naturskydd ryms. Samtidigt.
Och det finns så mycket annat. Riktade statsbidrag är värdelöst. De småsummor som tillslut trillar ner hos oss får vi många gånger tacka nej till, för de är för lite pengar för att kunna göra något.
Men värst är nog när man ogenomtänkt rör bestämmelser om ansvar.
För medborgarna är det viktigt att en part tar ansvar; antingen staten, eller kommunen, eller regionen. Men för en pytteliten kommun kan det bli alldeles omöjligt. Läser man utredningar med de ögonen så kan man känna oro, och de här mönstren ser vi oavsett färg på regering.
Mitt råd till den tillträdande konstellationen blir: Låt er inte bländas av resultaten som presenteras när ni får en färdig utredning på bordet.
Ställ alltid frågan: ”Hur slår det här i Åsele, eller i Vindeln, eller i Arjeplog?”
Så kan vi hålla ihop stad och land, genom att göra olika.
Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog