Medieprofilen Cissi Wallin åtalas för grovt förtal av journalisten Fredrik Virtanen.
I fredags meddelade kammaråklagare Daniel Suneson att han väcker åtal mot medieprofilen Cissi Wallin. Detta för att hon under hösten 2017 pekade ut journalisten Fredrik Virtanen som våldtäktsman. En anklagelse hon riktade mot Virtanen redan 2011 i en polisanmälan. Förundersökningen lades den gången ned.
I det nu aktuella åtalet skriver Daniel Suneson att Cissi Wallin gjort sig skyldig till grovt förtal och att: ”brottet bör bedömas som grovt eftersom inläggen avsett mycket allvarlig brottslighet, fått stor spridning samt lett till stor skada i både Fredrik Virtanens privata liv och yrkesverksamhet.”
Ingen tjänar på en gränslös yttrandefrihetBra att staten sätter ner fotenMen betyder då detta att staten lägger munkavle på brottsoffer?
Cissi Wallin själv anser att åtalet bör betraktas som ett hot mot vår grundmurade yttrandefrihet. På gardets.nu utvecklar hon detta:
”Detta åtal som nu väcks, där jag som brottsoffer använt min yttrandefrihet alltså kan dömas till fängelse, är ett slag mot varenda person som utsatts för sexuella övergrepp. Det är en tydlig signal från rättsväsendet och samhället till alla kvinnor och unga tjejer: Var tyst. Berätta inte din historia, då kan du bli åtalad. Bötfälld eller i värsta fall satt i fängelse.”
Vissa saker får man faktiskt inte sägaSka vi tolerera de intoleranta?Jag håller inte med om att detta åtal på något sätt skulle äventyra vår 250-åriga tryck- och yttrandefrihet.
Självklart ska en person som blivit utsatt för brott berätta om det för polisen. För detta åtalas ingen.
Jag håller inte med om att detta åtal på något sätt skulle äventyra vår 250-åriga tryck- och yttrandefrihet.
Detta handlar snarare om huruvida det är försvarligt att, oavsett sanningshalt, i offentligheten sprida den här typen av allvarliga anklagelser.
Däremot kan man fundera på om en åklagare verkligen ska driva detta. Förtal är ett så kallat målsägandebrott, vilket betyder att staten i normalfallet överlåter till parterna själva att lösa detta genom ett enskilt åtal.
I det här fallet anser dock Daniel Suneson att det är ”påkallat från allmän synpunkt” att staten markerar.
Jag håller med yttrandefrihetsexperten Nils Funcke när han ifrågasätter att staten här så tydligt tar ställning för en part i en konflikt.
”En person som Fredrik Virtanen kan föra sin egen talan och får finna sig i att bli ifrågasatt”, säger han till SVT.
Men kan vi försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt?
Just våldtäktsutredningar har en låg uppklaringsgrad, vilket naturligtvis är frustrerande för de brottsoffer som upplever att de inte får upprättelse. Detta är något som rättsstaten måste jobba hårt för att få bukt med.
Men detta betyder inte att jag därmed själv, genom att sprida missaktande uppgifter, kan dela ut det straff som jag tycker att rättsstaten har misslyckats med att utdöma.
Där går en klar gräns för vår yttrandefrihet.