Atomkraft? Ja tack. Sverige behöver slå vakt om kärnkraften för att klara klimatomställningen.
Sverige behöver en ny energiöverenskommelse.
Det skriver partiledarna Ulf Kristersson (M), Ebba Busch Thor (KD) och Nyamko Sabuni (L) på DN Debatt (28/11 2019).
De har rätt. Dels för att energiöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna 2016 på många sätt är överspelad. De flesta förslag i den är redan genomförda. Men framför allt för att en av de punkter som återstår riskerar att styra energipolitiken helt fel: målet om ett 100 procent förnybart energisystem 2040.
Det var ett dåligt mål redan när det sattes. Det var skälet till att Liberalerna ställde sig utanför uppgörelsen.
Exakt hur dåligt har blivit allt tydligare i takt med att Tysklands problem blivit uppenbara. Ambitionen att låta sol- och vindkraft ersätta kärn- och kolkraft har inte bara fördröjt landets klimatomställning på ett extremt olyckligt vis. Det har också skapat stora problem med periodvis höga elpriser och väderberoende obalanser i produktionen. Allt till ett mycket högt pris.
Exakt hur dåligt har blivit allt tydligare i takt med att Tysklands problem blivit uppenbara.
Med nuvarande inriktning riskerar Sverige att gå samma väg. Ett pålitligt, prisvärt och nästan helt fossilfritt energisystem riskerar att bli svängigt, och beroende av både väder och delvis fossil import. Detta dessutom i ett läge när vi behöver mer el snarare än mindre vid specifika tillfällen.
De senaste årens utveckling av den förnybara energislagen har varit fantastisk. De kommer att bidra enormt mycket till klimatomställningen världen över. Men de behöver kompletteras av baskraft. Och kärnkraften är den enda skalbara källan till sådan baskraft.
Kärnkraften måste således värnas. Men det bör inte, och behöver inte, ske genom riktade subventioner. Den befintliga kärnkraften är redan i dag lönsam, vilket illustreras av att statliga Vattenfall överväger möjligheten att livstidsförlänga sina reaktorer och att energiföretaget Uniper till och med funderar på att bygga ny kärnkraft (SVT 24/11 2019).
Precis som de tre partiledarna skriver på DN Debatt handlar det snarare om att ersätta målet om förnybarhet med ett mål om fossilfrihet, och om att skruva på elmarknaden på ett sätt som gör att kärnkraften kan få betalt för sin pålitlighet och förmåga att balansera upp produktionen.
Det är inte de enda åtgärderna som behövs i energipolitiken, men det är de viktigaste. Det skulle ge kärnkraften långsiktiga förutsättningar, göra energimarknaden mer rättvis och sätta klimatomställningen i första rummet, i stället för grönrosa drömmar om ett elsystem med bara sol och vind.
Joakim Broman, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån