Budgetrixande är aldrig snyggt.
Särskilt allvarligt blir det när det gäller statliga kärnuppgifter.
Storsatsningen på försvaret, som januaripartierna stolt presenterade för några veckor sedan, kan redan hålla på att gröpas ur.
Förutsättningarna för försvarets ekonomi var länge oklara. Socialdemokraterna band sig efter en intern dragkamp (Dagens Nyheter 27/7 2019) till återhållsamhet och vägrade i våras gå med på en finansiering i linje med den försvarsberedning de varit en del av.
Finansminister Magdalena Anderssons (S) veckopengsjämförelse sticker ännu i ögonen: ”Alla som har gjort en budget, inklusive en tioåring, vet att man ställer saker mot varandra. Ska jag gå på bio, eller ska jag köpa godis?” (Dagens Nyheter 16/5 2019).
Så bör en finansminister inte uttrycka sig om landets försvar.
Med tanke på vår tids ryska aggression, och en allt mer orolig omvärld, är Socialdemokraternas oförmåga att tillgodose försvarets behov illavarslande.
När de fyra borgerliga partierna i våras hoppade av försvarsberedningen uppstod en ljuspunkt. Kunde regeringen ge med sig?
I försvarsberedningens rapport beräknades att försvaret från och med 2025 kommer att behöva 84 miljarder kronor årligen för att klara sina uppgifter. Det kan jämföras med dagens 56. I början av hösten meddelade S-MP-regeringen mycket riktigt att man i en uppgörelse med Centerpartiet och Liberalerna enats om att godta försvarsberedningens krav (TT 30/8 2019).
Nu visar det sig emellertid att finansdepartementet inte räknar upp tillskottens värde på det sätt som försvarsberedningen begärde. I en fotnot i statsbudgeten låter man meddela att de tillkommande medlen ska beräknas i rörliga priser snarare än fasta. Det kan verka som en obetydlig teknikalitet men innebär att miljardbelopp kommer urholkas av inflationen.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) hänvisar till att denna metod är praxis, men det förändrar inte grundfrågan. Särskilt med tanke på att de 84 miljarder som försvarsberedningen pekade på som behov var beräknat i fasta priser. Någon sådan värdesäkring är inte aktuell och lär, erfar Dagens Nyheter, inte heller bli det efter 2022.
Det betyder att regeringen trots allt anslår mindre pengar än vad försvarsberedningen begärt, och att försvaret kommer att behöva prioritera bort nödvändigheter.
Efter år av optimistisk nedrustning vaknade Sverige sent. Med tanke på vår tids ryska aggression, och en allt mer orolig omvärld, är Socialdemokraternas oförmåga att tillgodose försvarets behov illavarslande. Regeringen måste nu skyndsamt skjuta till fler miljarder – eller ärligt stå för vilka av försvarets områden man nu önskar nedprioritera.
Max Eskilsson, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån