Det har varit en svart vecka för svensk lokaljournalistik. Och då syftar jag inte på återkommande reklambudskap om ”Black week” och ”Black Friday”.
Istället handlar det om hur ytterligare två tidningar tvingas till nedläggning i spåren av det allt hårdare ekonomiska klimatet på svensk dagstidningsmarknad.
I måndags nåddes vi nämligen av beskedet att tidningarna Östra Småland och Nyheterna läggs ner med omedelbar verkan. Det allra sista numret utkommer inom kort.
Medierna befinner sig mitt i en brytningstid”Det är en sorgens dag för tidningarnas duktiga och lojala medarbetare, men också för journalistiken i Kalmar län, som nu blir en röst fattigare”, säger Gunilla Persson, chefredaktör för Östra Småland/Nyheterna.
Och det är inte bara Kalmar län som blir en röst fattigare. Det är hela Sverige som har förlorat ytterligare en pressröst.
Eller som Håkan Juholt, tidigare partiordförande för Socialdemokraterna och fotograf och journalist på Östra Småland under 80- och 90-talen, formulerar det i en krönika:
”När tidningen dör, upphör också detta samhälle. Gemenskapen löses upp och vi driver isär. Var och en åt sitt håll.”
Vill man bidra till att motverka den här utveckligen finns en enkel lösning.
Nu är det många som sörjer de nedlagda tidningarna. Men hur många stöttade verksamheten när den fortfarande levde?
Vill man bidra till att motverka den här utveckligen finns en enkel lösning. Betala för en prenumeration på en tidning. Svårare än så är det inte.
Att klaga på att svenska dagstidningar inte ger bort sitt innehåll är ungefär lika fruktbart som att kräva att maten i livsmedelsbutiken ska vara gratis.
Men det krävs också att politiken fortsätter att underlätta för alla de medier som nu kämpar för sin överlevnad.
Sänkningen av digitalmomsen var ett steg i rätt riktning. Att man i budgeten för i år och kommande år skjuter till ytterligare 140 miljoner i mediestöd är en annan viktig åtgärd.
Momsen är faktiskt en demokratifrågaRegeringen måste tänka omNu krävs att regeringen också gör något åt sitt förslag om bostadsnära insamling, som jag skrivit om tidigare i en krönika. Ett förslag som mött stor kritik eftersom det innebär kostnader för pappersproducenterna på miljardbelopp. Något som i förlängningen också drabbar medieföretagen eftersom återvinningsförslaget motsvarar kostnaden för hela mediestödet.
Regeringen tar alltså med ena handen och tar tillbaka med den andra.
”Vi lever i den bästa av alla tänkbara världar”, om jag fritt tillåts att travestera den tyske filosofen Leibniz.
Och möjligen är jag en överdriven optimist. Precis en sådan som Voltaire kritiserar i boken "Candide".
För jag tror att utvecklingen går att vända. Det måste den.